Positiva Dagen!

Då dagen imorgon kommer vara full av olika inslag (startar dagen kl 06.00 med tv-intervju via skype på finlands/svenska nyhetsmorgon i Positiva Dagens tecken) skrev jag min tacksamhetslista idag då jag tjuvstartat lite för att hinna med allt :) Jag ville ge er lite av min tid och mina tankar!

Idag börjar jag min dag med ett leende. Bara på en kort tid har ett event som jag inte trodde skulle bli så stort växt sig starkt i Sverige men oxå i många andra länder runt om oss.
Jag har fått så otroligt många fina meddelanden från människor som jag aldrig träffat,där enbart våra vägar korsats pga av denna fantastiska dag.
Hur många vänförfrågningar har jag inte fått, vågar inte svara på det men otaliga. Tyvärr har jag varit tvungen att tacka nej, jag gillar ju att vara lite privat och på min sida finns ju foton mm som bara är mina som jag helst av allt bara vill dela med dem jag känner mig trygg hos. Vill ju så gärna också hinna med alla de fantastiska människorna som jag redan har hos mig. Jag hoppas så innerligt att de som jag tackat nej till har förståelse för varför och inte tar det personligt, för det är allt annat än det <3

Jag är så oerhört tacksam för er alla som hjälpt till att sprida dagen idag vidare. Eventet startade med att jag sände ut ca 350 inbjudningar men slutade med att minst 418 000 inbjudningar gått ut med hjälp av er alla. Hur positivt är inte det :-)

Tacksam för alla mina fantastiska vänner som stöttar mig i allt. Både utanför och inne på FB.
Tacksam för livet som jag än en dag fått vakna till.
Tacksam för mina fina, underbara, fantastiska 3 barn som gör varje andetag värt att levas.
Tacksam för alla de upplevelser som väntar mig.
Tacksam för de som puffar och knuffar mig i ryggen till att gå den vägen jag inte trodde jag skulle våga gå men som jag nu börjar ta kliv mot.
Tacksam för den kärlek jag får uppleva och för all den kärlek jag får ge.


Har SÅ SÅ SÅ mycket att vara tacksam för så idag är en enkel dag att vara positiv! Och även om jag hade vaknat med motgång hade jag haft svårt att inte le med tanke på att ni är så många därute som ler med mig för att jag dragit igång denna dag. Ni har fått mitt hjärta att smälta, av värme.

Som jag skrivit i mina inlägg på positiva dagen så lever jag i verkligheten.
Jag går inte ständigt med ett påklistrat leende och jag har mina dagar av sorg och negativitet som alla andra. Jag vill inte att de människor som "höjer" mig för att ha skapat detta event ska få för sig att jag är någon "barbie" som lever det perfekta, bekymmersfria livet. Låt mig berätta, Det finns inget sådant liv!
Den som tror det eller gör sken av att så skulle vara fallet lever nog i en liten egen illusion i vad man kanske istället hade önskat att man hade. Denna dagen är till för en påminnelse om att vara tacksam för det man har, att det finns alltid ljusglimtar även om man inte genast ser dem. Glöm aldrig det!!

Vi lever för att ta lärdom av livet. Vi bestämmer inte hur det ska se ut men vi bestämmer hur vi ska se på det!
Utan positivitet blir livet lätt allt för mörkt och det är allas vårat ansvar att sprida ljus till oss själva och till dem vi har omkring oss i våra hjärtan och bon när livets prövningar kommer.
Att le mot en okänd person är inte att bjuda in denna till ditt liv utan att bjuda in den till värme. Vi alla behöver värme och omtanke. Livet blir så mycket enklare och underbarare att leva då <3

Tacksam för att jag får dela denna dagen med er alla. Även om jag inte känner er har ni värmt mitt hjärta och det är jag oerhört stolt över att få vara med om.

Tack alla ni fantastiska människor därute för allt <3 Kanske ska jag genast sätta mig ner och dra igång Positiva Dagen för den sista Oktober oxå då övning ger färdighet och vi behöver alla öva för att bli bättre :)

Må väl
Noomi Tingeling

PS. Kanske skulle jag inte lagt in denna tacksamhetslista på min blogg då denna blogg oftast inte är så positiv. Här skriver jag vanligtvis om livet som jag inte styr över men kände ändå att jag någonstans ville tacka er där min tacksamhet alltid låg kvar. Ett ställe jag kan gå tillbaks till då negativitet stör mitt liv :) ds.

Ta hand om mig!

Hela mitt liv har jag varit en person som alltid tagit hand om andra. Jag har hjälpt där min hjälp behövts. Jag har bortprioriterat mig själv och så snart jag satt mig själv i centrum har mitt dåliga samvete jagat mig för att inte vara tillräcklig för de som behöver mig. Jag har hönsat för att vara omtyckt som mamma. Jag har varit den "perfekta" hushållerskan, älskarinnan, "mamman" för den jag levt med. Jag har alltid satt upp ett leende utav styrka då folk "krävt" min uppmärksamhet. Ja jag har nog gjort och varit det mesta för att alla ska vara nöjda och få ut så mycket utdelning som möjligt utav mig. Jag har aldrig bett om att bli sedd, ompysslad, omhändertagen, inte ens om att bli älskad även om det innerst inne varit den mest önskade tanken.

Trött idag, trött på att alltid vara den starka, den hjälpsamma, den kärleksfullaste och den bästa i allt som finns för alla. Känner verkligen i min kropp och min själ att energin börjar tryta och masken utav styrka börjar fallera.
Måste man orka jämt, kan det inte vara styrka att visa sin svaghet.

Kan jag inte bara få luta mig tillbaka och be dig ta hand om mig?!

Handlar inte om att se mig själv som ett offer, som någon som inte klarar någonting.
Jag kommer fortsatt ge av mig själv, jag kommer fortsatt göra mitt bästa för alla de som behöver mig.
Jag kommer fortsatt vara den jag är fast utan att slita ut mig själv.

Jag behöver få känna din närhet, din vilja till att vilja ha mig nära.
Jag behöver få luta mig tillbaka och bara få vara utan massa krav.
Jag behöver få bli ompysslad och sedd så som jag ser och pysslar om dig.
jag behöver att få känna mig älskad, älskad för att jag är jag och inte för allt det jag gör.
Jag behöver få lägga ner mitt huvud utan att få dåligt samvete för allt jag missar att hinna med bara för att jag rår om mig själv ett kort ögonblick..
Jag behöver få utan att alltid ha som krav på mig själv att alltid ge igen.
Jag behöver få vara, bara vara, för en kort sekund, i stillhet!

Ta hand om mig, är det så fel att be dig om det?
Är det så fel att inte alltid orka
att inte alltid vara på topp?!
Jag böjer mig ödmjukt inför mig själv och erkänner att jag inte alltid har den styrkan som så många tror.
Jag böjer mig ödmjukt inför mig själv för att jag raderar min stolthet och erkänner att jag behöver;
DIG!

Ta hand om mig <3

Demokrati! Rättighet? Nej, Skyldighet!

Såhär dan efter valet måste jag säga att jag sitter med extremt blandade känslor. Jag är glad att de parti jag röstade fortsatt sitter i regerande position men tyvärr dock med en minioritet i mandat.
Djupt besviken över att det har behövt gå så långt att SD kommit in i riksdagen, tror att detta skapar en oerhörd otrygghet hos många, inte bara regeringen i sig utan oxå ute bland "svenska" folket.
Om jag varit invandrare hade jag förmodligen känt en olustighet gentemot att faktiskt så många som hela 5,7 % röstat in dessa aktörer i riksdagen. Tror att det blir svårt att hålla upp "fasaden" genom att alltid ligga steget före och argumentera med att det ändå bara var 5,7 % och resterande inte är emot dem. Det är inte bara invandrarna jag tänker på utan oxå de andra minioritetsgrupper som SD förr visat sina ståndpunkter till så som de homusexuella i samhället. Olikheter utifrån deras gamla ideologi försöker människor i SD dämpa ner och påstå att de inte alls står för samma värderingar idag som för 30 år sedan. Om du frågar mig så är det inte riktigt så! I undertoningar utav deras sätt att prata ligger där ett djupt förakt som fortsatt håller i sig. Det är inte av en slump som vi kan spåra dessa människor som väntar på mandat i riksdagen till olika organisationer som fortsatt står för en hård och stark främlingsfientlighet och nertryckningar utav olika grupper, men många blundar för det och försöker finna argument för att döva den vetskapen.

MEN mitt i allt då vi pratar om demokrati och fientlighet kan jag inte heller låta mig ta på mig "masken" och ifrågasätta varför deras fientlighet talas så starkt om medans faktiskt vi som opinerar oss emot dem har en fientlighet emot dem och deras demokratiska rätt att få säga och stå för sina synpunkter och åsikter. Det är som sagt 5,7 % i Sverige som har dem och vi övriga sänder ut vårat förakt till dem för det. Med denna lilla funderare står det starkare för mig att förakt och hat föder inget än förakt och hat tillbaks. Nu står vi med ett bollplank emellan oss och kastar skit. Gillar inte att ha hamnat här men mina åsikter emot främlingsfientlighet, rasism och utpekande av andra minioriteter har sitt fäste och jag kommer aldrig se likadant som SD. Min olikhet som jag har rätt till!

Givetvis ska vi alla lära oss av våra olikheter och demokratin ska vi vara rädd om, alla besitter inte den rättigheten att ha skyldighet för att visa och ta ställning för hur landet ska styras.
Inträdet för SD i riksdagen säger mycket, ett starkt missnöje visar sitt rätta jag. Det är trist att stå med facit i hand nu i eftertid trots att vi alla säkert någon gång har tänkt tanken att segrationen är något vi verkligen borde arbeta emot. Segrationen som har satt människor i utanförskap och därav inte gjort det möjligt för många invandrare att komma in i det svenska samhället. Segrationen som gjort klyftorna så mycket större emellan oss att vi till slut var "tvungna" att hamna här.

Sen har ju definitivt inte den ekonomiska krisen hjälpt till, det är alltid lätt att försöka hitta syndabockar för att någonting inte är som man önskar! SD propsar på att sätta invandrarna till svars för detta fast det i själva verket är regeringarna som satt oss i skiten om och om igen. För att tala mitt tydliga språk hur jag resonerar och stå för mina politiska åsikter så anser jag att socialdemokraterna kört ner vårt land långt pga den oerhört givmilda välfärdspolitik som de levt på länge. Det är nu lätt och sitta och säga att den nuvarande regeringen gjort detta då det är deras krafttag man får se för att försiktigt resa upp vårt sk välfärdsamhälle. Prioriteringar görs, en del bra och en del käpprätt åt H-te om du frågar mig men prioriteringarna måste göras för att ta oss ut ur krisen och i alla de belångar som Sverige samlat på sig under årens lopp med den generösa politik som styrt.

Ingen hade varit gladare än jag om pengar fanns i överflöd och ingen var tvungen att ha ett ekonomiskt utanförskap. Jag själv som sitter i arbetslöshet, utförsäkrad från A-kassan och numera istället får aktivitetstöd som är långt under den ekonomiska säkerhet som jag skulle önska för mig och mina barn har svårt att skylla detta på Aliansen och deras kraftansamlingar för att få Sverige att komma upp på fötter igen, däremot lägger jag ett stort ansvar på de som bara kastat ut pengar i massor förut och gjorde oss "beroende" utav set stora sociala nätet. De som satte oss här.

Nu börjar nog många att skrika högt för att jag har mina åsikter och att de inte är detsamma som deras men det är ju det som är skönheten i att leva i ett demokratiskt land. Olikheten och rätten till att tycka olika! Lika vacker är olikheten och lärdomarna som vi kan ta med oss ifrån andra människor med andra kulturer. Jag gillar mitt Sverige, jag gillar att jag har möjlighet att få så mycket utbyte i alla våras olikheter. Jag gillar att jag har rätten och skyldigheten att få vara med och bestämma i ett val. Utan allas våra rättigheter och skyldigheter och olikheter hade vi alla stått och stampat i samma spår och absolut inte utvecklats.

Trist tycker jag att det är när vänsterpartiets ledare genom barnslighet visar upp sitt sanna jag genom att näckta att bli sminkad i samma loge som Jimmy. Har absolut en förståelse till hans dubbla förlust men att som partiledare inte bara vara saklig och stå upp för sitt partis åsikter i en vuxendebatt är en av de sakerna som gör mig orolig, hur många fler utöver han kommer införa denna sandlåda? Ska jag behöva leva i en sandlåderegerings händer nu där mandaten ligger så nära varann att alla är beroende av varann. Varför inte bara ställa hårt emot hårt med sakliga och vuxet beteende och åsikter utan att själv ge de som man säger man föraktar hos den andre och, fientlighet. Om något så borde väl vänsterns O kunna stå för det han propagerar själv om att acceptera varandras olikheter och åsikter annars blir ju han inte ett dugg bättre än Jimmy. 

Undrar ärligt på vilken nivå detta kommer hamna. Kommer MP stå för sina starka ord som sades igår efter valresultaten att ett samarbete tillsammans med Aliansen var inte alls att tänka på, och som Mona sa, Detta är R sak att lösa och puttade bort hennes egna ansvar för Sveriges välmående till att ställa upp för de resterande 94% av folket som Inte röstat in SD i riksdagen.
Kommer de rödgröna blocket hellre störta Aliansen än att samarbeta med dem? Innebär inte det då att faktiskt de Rödgröna ställer sig (i ridån) bakom SD? För alla har ju hört klart och tydligt R och Aliansen säga att han aldrig kommer sammarbeta med SD, vilket sätter dem i en oerhört maktställande dager om de väljer att inte ge honom en möjlighet att lösa denna fråga på ett sunt sätt för Sverige. Kan det bli så att vi kommer till att kunna få ett omval, och i sådana fall hur kommer förändringarna bli? Många osäkra frågor som vi i Sverige står inför just nu och trist om inte alla öppnar upp sina ögon för att se det.

Man kan alltid vara positiv, och behålla sin tro och inte slösa sin energi på att oroa sig men då vill jag dock påstå att man inte förstått vad valet och demokratin för det innebär. Vi kan inta alla leka politiker i 3 vecker innan valet och sedan bara säga låt gå. För att jag har tankar eller åsikter eller besitter en oro betyder inte att jag är negativ, jag bryr mig om vårt lands välmående!

Demokrati och valmöjlighet är inte bara en rättighet utan oxå en enorm skyldighet man har som människa till de land man lever i. Inte bara på valdagen utan även resterande dagar under de fyra åren. Jag tycker vi ska fundera, och till och med oroa oss en liten del för hur detta kommer till att se ut med SD som vågmästarparti i vår riksdag. Oavsett om vi är röda, gröna eller blå så kommer det givetvis bli en påverkan på oss alla.
För min del som röstade på FP för att jag uppskattar och gillar deras politik i Många frågor liksom alla ni andra därute oavsett vad ni röstade på kan vi ju komma till att bli lidande OM nu inte hela vår "gamla" regering tar ansvar och väljer att ställa sig ihop i stora frågor oavsett block för att mota bort ett en ideologi som de flesta svenskar faktiskt inte stödjer och vill ha.

Vi måste absolut ta upp hur invandrarpolitiken sköts på allvar och hur vi kan förändra och göra den bättre för oss Alla!
Detta är en fråga som de olika regeringarna blundat allt för länge på och som delvis har lett oss till att vi hamnat här, och här vill jag inte hamna igen! Jag vill inte hamna i klorna på någon som sprider förakt, hat och våld. Jag vill inte att sådana människor ska få vara med och styra. Vi talar om extreminister i olika religoner, kanske tid att prata extreminism även i olikka ideologier. Jag vill verkligen inte bli som dem fyllda utav förakt men bara genom att gå emot allt de som de står för har gjort att "spelat" börjat. Jag kommer aldrig hata inte heller använda våld och glåpord men jag kommer nog aldrig hellre acceptera att det gått så långt och att vi svenska så blåögt inte ser vad detta kan leda till och varit mer upplysta.

Idag tycker jag att det är synd att allt för många satte sig emot att låta SD skulle få vara med och debatera, tror de då hade byggt sin egna "grav" i valkampanjen med det. Nu spelade vi dem rakt in i händerna genom att ge tillbaka i samma anda av vad de står för, förakt emot rätt emot demokrati och olikheter.

Med dessa ord vill jag säga att förakt, hat, våld föder enbart detsamma igen hur mycket vi än försöker låta bli att påverkas.... Jag hoppas att vi lärt oss något efter dessa kommande 4:a år!

Ännu ett år...............

Alla sänder sina små fina meddelanden och gratulationer till mig. Blir överväldigad att så många verkligen skänker mig sin tid. Önska jag kunde le och uppskatta denna dag men speciella dagar har en tendens att påminna än om det som gör ont. Vet egentligen inte vad jag ska skriva eller varför jag gör det men känns som om jag borde så gör det för att stilla min själ.
Tro inte att jag inte uppskattar er som skänker mig era fina ord, det gör jag. Jag har bara svårt att ta dem till mig. Inte alltid jag känner att jag förtjänar dem eller lever upp till de vackra tankar ni har om mig. Idag är en sådan dag. Jobbar på det, försöker verkligen att putta bort det onda men har ännu inte efter minst 30 år lyckats.

Det som gör mest ont denna dag är som alltid att det är en dag jag verkligen drömmer om att min pappa ska ringa och bara säga - Grattis. Vad gör du, hur mår du, saknar dig. Men ännu ett år går och jag är lika osynlig för honom som jag alltid varit, det gör Ont, så fruktansvärt ONT...  Sjuk lojalitet, ja jag vet, men den sitter i mig som en gjuten mall fast den inte borde vara där.
Saknar min lillasyster, vackra fantastiska Kim som inte finns hos oss.
Ett sms från Ellinor med en gratulation och någon tokig bild på något som alltid.
Allt är sig likt, men ändå ingenting. Vänjer mig aldrig vid smärtan denna dag.

Ännu ett år äldre,
fler rynkor i min panna.
Ännu ett år till utan min syster,
tiden går men smärtan består.
Ännu en dag utan ett samtal från pappa,
du som borde komma ihåg din dotters födelsedag.
Ännu ett år av besvikelser och sorger,
med vetskap om att det kommer fler och mer.
En första födelsedag utan dig min älskade vän,
saknar dig så det värker i mitt hjärtat och min själ.
Ännu ett år utav funderingar,
vad ska jag göra med mitt liv och om jag räcker till.
Ännu en dag med tårar,
fast en dag då det gör extra ont!

Som tur är så har jag haft en fantastiskt fin man vid min sida idag som fått mig att glömma smärtan emellanåt, så tacksam för dig Henrik <3

Det räcker nu!

Känner mig inte så stark som jag önska,
värker i hjärtat.
Önska jag kunde trolla
och ändra på saker som skett.
Önska jag visste
vad som var rätt och fel,
hur jag skulle kunna göra allt bättre.
Ju mer tankarna snurrar
desto trassligare blir dom.
Nystar och nystar
försöker finna lösningar och ork.
Önska jag kunde ge dig lite
av min egna energi,
även om den nu börjar sina.
Trodde att jag redan nått botten
och nu var på väg upp,
men då kommer ett nytt bakslag
som skär som en kniv i hjärtat.
Vill inte gråta, vill nog hellre skrika,
Det räcker nu, jag orkar inte mer!
Hatar denna otillräckliga känslan,
denna ensamhet som sprider sig.
Försöker allt vad jag kan
att inte ta det personligt,
inte låta mitt samvete ta över,
men lyckas inte så bra.
Jag är trött,
men ändå måste jag orka.
Jag vill le,
istället för att gråta.
Jag ser solskenet därute
och längtar så mycket dit ut
men så snart jag försöker ta mig dit
är det något som drar mig in igen.
Jag är trött, jag orkar inte mer,
snälla låt detta få ett slut nu
så jag orkar öppna dörren,
och låta solen ge mig ny energi.

Tacksam

Jag älskar att älska dig,
det finns inget bättre.
Ser på dig,
hela kroppen blir varm.
Du är vacker,
utanpå och innuti.
Så tacksam för dig,
för det du får mig att känna.
Så underbart,
att få älska och bli älskad utav dig.
Inga ord kan beskriva känslan,
som hjärtat fylls med
då du ser åt mig,
ler mot mig,
älskar mig.
Så tacksam för att vara din <3

Du fattas mig!

Idag känner jag en stark längtan efter dig Ellinor!
Skulle vilja sätta mig i gräset och prata med dig,
prata om allt det som sker och det jag undrar över.
Skulle behöva ditt leende, ditt lugn, dina kloka ord,
att bara få höra din röst hade varit himmelriket idag.

Har bra dagar och dåliga dagar.
Dagar av skratt och nätter av gråt.
Önska så att jag hade en till av dig,
en till som kände mig så innan och utan som du gjorde.
Någon jag kunde prata om dig med,
om det som fattas mig.

Vet att många är villiga att lyssna,
att trösta och att hålla mig när det är som värst,
men du känner mig,
"Ska alltid vara stark som en björn"
och rädd för att ge så mycket av mig själv
att mitt innersta står vidöppet för någonannan.

Försöker verkligen öppna mig
när och där jag känner mig som tryggast.
Inte alltid jag lyckas,
men jag lurar mig själv tills kvällen faller
och frågan kommer om jag tänker på något
då min frånvaro speglats i min närvaro
till den jag håller kär.
Önska att det inte var så,
önska jag kunde ge honom allt vilket han förtjänar
men orden fastnar i mig och luften tar som oftast slut
innan orden om saknaden funnit sin plats i min mun.

Så jag önskar dig här,
hade gett allt för en enda kort sekund med dig igen.
Du fattas mig, mitt liv och mitt hjärta
även om du i högsta grad lever i det.
Funderar att ta mig till minneslunden,
bara för att kanske få känna mig närmre dig,
men vet inte till vilken skillnad det skulle göra.
Finns inga tårar där jag inte gråter här,
inga ord som får starkare mening än de som redan här blir sagda.
Min älskade vän, min klippa, min styrka, mitt allt,
Du fattas mig <3

Heta tankar!

Idag, sådär nära till valet sitter jag och går igenom alla de frågor som jag själv känner är viktiga för mig. Med vetskap om hur många partier vi har och hur dåligt Alla deras arbete är på ett eller annat sätt tycker jag det är oerhört svårt att verkligen finna ett parti som passar mig som en handske, tror vi alla känner lite så. Detta året kommer jag koncentrera mig på ungdomsfrågor hellre än miljöfrågor, trist men sant. Vårat samhälle har så många olösta problem gällande Skolan, barnomsorg, ungdomsbrottslighet mm att vi inte längre kan blunda. Ett annat område jag oxå kommer titta närmre på är flyktingpolitiken, inte för att jag på något sätt är rasist utan mer för att en stor väckaklockan har ringt, Sverigedemokraterna har ett såpass stort stöd att de förmodligen kommer komma in i riksdagen denna mandatperiod. Hur kommer det sig?!


Jag blir så trött på alla som sitter och klagar på hur vårt land ser ut men när man sedan frågar dem vad de röstat på får man till svar att de inte lagt sin röst. Ni kan tycka att jag är hård men i min meninga kan inte en människa som inte tagit ställning emot en förändring sitta och klaga på hur vårt land ser ut. De besitter de inte rätten till i mina ögon. Jag har större respekt för de som röstar blankt än för de som inte ens säger något då de kan. En blankröst är åtminstånde ett sätt att visa att man är missnöjd, ett val att inte ens bry sig är för mig ren lathet!


Sitter och tittar runt på Youtub på valfilmer, debatter mm, man lär sig så mycket bara genom att se hur dessa "aktörer" beter sig framför kameran. Hur kan någon som vill att vi ska rösta på dem ge fingret till en annan för att denna säger något som inte passar? Hur kan man göra ett sådant grovt fel att säga att vi har 7 miljoner löntagare i vårt land när vi egentligen bara har 4,5 sådana och resterande är löngivare eller bidragstagare? Enkla fel som är så viktiga att inte göra! Jag lägger inte min röst på någon som inte vet hur stadsbudgeten idag ser ut och även har ett förslag på hur de skulle vilja att de ser ut och hur vi ska ta oss dit. Gör du?

Hur långt är du villig att gå och läsa på för att utöva demokratin i vårt land?


Välfärden hör jag många människor skrika högt om, och jag förstår precis vad de pratar om. Men vänner, låt oss vara realistiska, det är inte välfärd att leva på belånade pengar, det är mer en utväg för att ens kunna leva.

Vi pratar om att Sverige har haft en sådan oerhört fin välfärdspolitik i flera år och Jo, visst har vi det men inte på eget sparade förvaltade pengar utan på lån efter lån som vårt land tagit upp nya hela tiden. Någongång måste vi börja betala tillbaka och oavsett om vi inte gillar det koimmer det att märkas. Jag kan inte vara naiv och säga att jag inte förstår hur detta kommer sig, även om jag gärna hade velat gå tillbaka till den tid då jag kunde ta en VAB dag utan att bli ifrågasatt, få min sjukpening då jag var sjuk mm. Prioriteringar absolut, men vad händer då vi inte har så många ställen att prioritera på förutom på de ställen vi haft det så bra med?


Jag vill ge er ett exempel på hur våran samhällsekonomiska situation idag ser ut.

I de siffror jag finner på nätet kostar en svensk fånge ca 640 000 kronor per år, 2009 dömdes 9 805 personer till fängelse alltså en samhällskostnad på 627 520 000 på ett år. Vad hade vi hellre kunnat lägga dessa pengar?

En skolelev kostar samhället 7699 kr per år! Skillnaden är oroväckande stor om ni frågar mig! Tänk om vi hade kunnat få ner våran brottslighet, hur mycket pengar hade vi inte då kunnat omprioritera?


Något annat att tänka på!

I Sverige är 93 % män i våra fängelser, och 6,3 % av vår befolkning dömda för någon typ av brott, oroväckande då i Usa BARA är 1 % som är dömda för brott och vi står här och "tackar gudarna" för att vi inte har det lika illa som i USA! Utan att bli missuppfattad eller beskylld för att vara rasist vill jag även göra er uppmärksamma på att 78 % av de som begår brott och är dömda  i Sverige är människor med invandrarbakgrund. Alltså är detta oxå ett område som vi måste satsa stort på.


Vi måste intregrera människor som kommer hit bättre i vårt samhälle, Ställa krav på skolgång för att lära sig språket unga som vuxna, inte sätta dem alla på ett och samma ställe, hjälpa dem att komma ut i föreningsliv mm så de kan skapa ett svenskt kontaktnät. Låta dem gå ut i arbetslivet så snart de kan språket någorlunda genom praktikplatser mm. Kan staten lägga pengarna på att ge dem bidrag kan de istället omplacera dessa pengar till att ges vid en praktikplats som förhoppningsvis leder till jobb efteråt då människoan fått lov att visa sin kompetens istället för bara sin hudfärg eller sitt namn. Vi borde även ställa krav på kommuner som idag inte tar sitt ansvar för invandrarpolitiken så att vi har ett större och fler område att placera ut människorna som kommer för att de just Ska ha lättare att intrigrera sig i det svenska samhället och även finna "praktikplatser. ( Idag flyttar  ca 100 invandrare in i Södertälje per månad, detta är inte rimligt) Vi kan inte fortsätta låta männsikor få vänta i flera år på beslut om de får stanna eller ej, detta tär på dem och gör inget gott för samhället i stort, svar borde ges inom 1 år istället för som nu väntan upp till 4:a år! I min mening är det även viktigt att vi som svenskar undervisar de som kommer från andra kulturer att våra lagar ser helt olika ut här och att HÄR blir man dömd för tex, BARNMISSHANDEL och HUSTRUMISSHANDEL. Många tar tyvärr med sig dessa brott hit genom att deras kultur tillåter dessa tragiska saker, som man lär lever man heter det!


Vi måste satsa på barnen och ungdomarna, skolor, fritidshem, värderingar mm. Kultur och arv är en viktig del i fostran, förståelse och empati men oxå traditioner mm. Vart får de det idag, inte i skolan och inte i sina hem i den utsträckningen som det behövs!?


Snälla, sitt inte bara på rumpan utan ta ställning för det som du tycker är viktigt!




RSS 2.0