Mina tankar....
Många tankar i mitt huvud. Både positivt och negativt, smått och litet. Känner hur jag dras emellan allt, inte alla men Allt, allt det som ligger inom mig.
Haft en fantastisk helg, en helg som jag kommer att bära med mig länge, länge! Första gången jag jag känner mig hel på evigheter men ändå så kluven!
Har träffat en fantastisk människa, en fantastisk kvinna och en fantastisk vän. Trist bara att hon bor så långt borta men samtidigt, hon finns ju, om inte i närheten så i mitt hjärta. Jag kanske inte var så uppskattande emot henne den första tiden vi talades vid då jag hade alla taggar utåt på samma sätt som jag alltid har då jag känner att jag behöver skydda mig själv. Jag stod mitt i allt med min bästa vän Ellinors sjukdom, vetskap om att hon var på väg att försvinna och kände mig oerhört sårbar och vågade inte släppa någon ny inpå mig. Idag är jag tacksam för att jag återigen vågar, för mitt i allt så saknar jag att ha någon nära på det sättet. En vän, någon som lyssnar men även säger sin mening samtidigt som respekten för olikheternas tänkande existerar. Ingen kommer någonsin ändå kunna ta Ellinors plats i mitt hjärta och det var väl kanske det jag var mest rädd för att någon skulle försöka göra mitt i allt ( ja jag vet, tankar som jag förmodligen inte skulle ha i ett mer "normalt" tänk)
I alla fall, tacksam för en fantastisk helg tillsammans med min "nyvunna" vän, hon är absolut en kvinna i särklass.. Någon som säger sin mening, någon som är stark i sina åsikter men ändå någon som är mänsklig och känslosam... Någon som jag känner mig hemma och trygg med <3
Jag skrev häröver att jag kände mig kluven, lite känslosam... Vill inte och tänker inte gå in djupare på det förutom att det är något som påverkar mitt liv mycket. Ibland blir våra val i livet inte alltid som man önska eller påverkade utav någonting annat. Ibland vill man så mycket men känner att man inte riktigt vet hur man ska nå dit. Ibland så måste man sätta sig själv åt sidan för de man bryr sig om och ta på sig ett visst ansvar för dessa och deras svårigheter. Ibland önska man att man hade svar för allt fast man egentligen inte har en aning om hur man ska få tag i svaren, vart man ska gå eller vart man ska vända sig. Ibland känner man att man vill finnas till, hjälpa, samtidigt som man vet att bästa hjälpen är att kanske bara stiga lite åt sidan. Jag vet inte, jag vet bara att mitt hjärta är sårbart just nu och lite vilset. Önska att det kändes tryggare, att jag visste. Har svårt att leva dag för dag utan att mina mål, drömmar och önskningar blir påverkade utav det.
Lite om utställningen i Stockholm:
Fotoutställningen gick bra, eller rättare sagt bättre än vad jag hade förväntat mig. På fredagen var ganska folktomt, i alla fall på museet men vad jag inte då visste var att bilderna visades även på fotomässan i Stockholm så det var nog en och annan som såg de även där. Lördagen var mycket mer folk, människor som studerade, diskuterade och analyserade mina foton, gud så nervös jag var!! Men (lyckligtvis) hörde jag ingenting negativt om dem alls, faktiskt bara positiva saker vilket värmde hjärtat otroligt då det ändock var min förat utställning. Efter fotoutställningen på lördagen åkte vi till fotomässan. Det var där jag fick se att fotona även visades där, snopen, nervös men ändå glad, hela mässan var ju fylld av människor så min första utställning blev större än vad jag hade trott! En bra start, men bara en start, kommer mera ;)
Vilka är vi?
Vem är du
Vem är jag
Vilka är vi
Vem är du som säger en sak men gör en annan?
Vem är du som ler emot mig i dagsljus
men sticker kniven i mig i mörkret?
Vem är du som så lätt glömmer kärleken,
och lever ditt egna liv i samma kropp men med en annan mask?
Vem är jag som tror på det du säger?
Vem är jag som värms utav ditt leende i dagsljuset
men gråter utav smärtan i mörkret?
Vem är jag som tror på denna kärlek,
som lever i skuggan av ditt andra jag med acceptans emot din mask?
Vilka är vi där detta oärliga spel spelas gentemot varann?
Vilka är vi där du andas men jag lever i dagsljuset
där du frodas men jag såras i natten?
Vilka är vi som försakar våran rätt till kärlek
som låter masker och en förvriden personlighet ta över?
Vem är du?
Vem är jag?
Men mest av allt,
Vilka är vi?
Vad är vi värda?
Tillsammans!!
Have you ever been in love?
Forget common sense,
Love has taken over my mind!
My thoughts are now my heart's desire!
Have you ever been in love?
Have you felt your heart being kidnapped from a huge force that your head do not understand?
Have you ever felt the feeling in your stomach,
The make every part of your body float like a butterfly.
Do you know what I'm talking about?
Excitement, longing, desire,
Which arises when true love knocks on the door of your heart!
Forget control,
Control is lost the same moment you look into the eyes of love.
In its soul is where you lost yourself and your own foothold.
There is where you're willing to give everything, let go and fall deeper into love.
This is where you say yes to your heart,
And no to all the warnings that roars in your head.
This is where you dare take a chance, a risk,
to find eternal happiness and security from someone else other than yourself.
Have you ever been in love?
Honestly, true love, where you dropped all control,
Jump into the fire of daring?
Or have you saved a small part of " safe and sound”
Just of fear for being hurt and abandoned.
Love has taken over my mind!
My thoughts are now my heart's desire!
Have you ever been in love?
Have you felt your heart being kidnapped from a huge force that your head do not understand?
Have you ever felt the feeling in your stomach,
The make every part of your body float like a butterfly.
Do you know what I'm talking about?
Excitement, longing, desire,
Which arises when true love knocks on the door of your heart!
Forget control,
Control is lost the same moment you look into the eyes of love.
In its soul is where you lost yourself and your own foothold.
There is where you're willing to give everything, let go and fall deeper into love.
This is where you say yes to your heart,
And no to all the warnings that roars in your head.
This is where you dare take a chance, a risk,
to find eternal happiness and security from someone else other than yourself.
Have you ever been in love?
Honestly, true love, where you dropped all control,
Jump into the fire of daring?
Or have you saved a small part of " safe and sound”
Just of fear for being hurt and abandoned.
För att du ska förstå!
Inte för att det är någon speciell dag,
och inte för att jag måste.
Idag vill jag ge dig min tacksamhet för att du är just du,
för att du lyfter upp mig när jag behöver det,
för att du tröstar mig när mina tårar faller,
för att du får mig att le,
för att du får mig att vilja.
För att du är den vackraste av alla,
för att ditt hjärta är lika underbart som dina fantastiska ögon,
för att dina läppar får mig att må bra,
och för att dina händer får mig att längta.
För att du ber mig att öppna mig,
för att du ber mig få ta hand om mig när jag behöver,
för att du lovar att inte skada mig genom mina svagheter
för att du med uppriktighet finns där genom allt.
För att du älskar mig även när jag kanske förtjänar det minst,
för att du ser mig så som jag är,
för att du ser igenom det hårda skalet och
för att du sakta men säkert tar dig tid att skala bort det.
För att du får mig att sakna dig när du inte är här,
för att du får mig att vilja allt det jag inte trodde,
för att du var dag finner saker i mig att älska.
För att du är tålmodig,
för att du är ivrig,
för att du är mjuk,
för att du är hård,
för att du ser,
för att du ger mig utrymme,
för att du håller mig tryggt,
för att du ruskar om mig när jag behöver det.
Jag älskar dig innerligt, djupt nerifrån mitt hjärtat.
Jag känner glädje i varje del av mig när du är nära.
Visst föds även jag av oro och rädsla
att något så vackert inte är starkt nog att överleva.
utanför vårt lugn i den hård världen bakom gardinen.
Men jag vägrar att tro att denna kärlek inte är stark nog
för alla utmaningar som väntar.
Om du känner som mig,
finns ingen som döda allt det liv jag känner inuti.
Jag älskar dig för att du är du,
enkel, vacker men dock så komplicerad och svår att komma nära.
Någon dag hoppas jag att du släpper mig lika mycket inpå,
dit in där jag nu öppnar dörren för dig
Längre in i mitt hjärta än vad du är,
går inte att komma....
Jag älskar dig <3
