Ta hand om mig!
Hela mitt liv har jag varit en person som alltid tagit hand om andra. Jag har hjälpt där min hjälp behövts. Jag har bortprioriterat mig själv och så snart jag satt mig själv i centrum har mitt dåliga samvete jagat mig för att inte vara tillräcklig för de som behöver mig. Jag har hönsat för att vara omtyckt som mamma. Jag har varit den "perfekta" hushållerskan, älskarinnan, "mamman" för den jag levt med. Jag har alltid satt upp ett leende utav styrka då folk "krävt" min uppmärksamhet. Ja jag har nog gjort och varit det mesta för att alla ska vara nöjda och få ut så mycket utdelning som möjligt utav mig. Jag har aldrig bett om att bli sedd, ompysslad, omhändertagen, inte ens om att bli älskad även om det innerst inne varit den mest önskade tanken.
Trött idag, trött på att alltid vara den starka, den hjälpsamma, den kärleksfullaste och den bästa i allt som finns för alla. Känner verkligen i min kropp och min själ att energin börjar tryta och masken utav styrka börjar fallera.
Måste man orka jämt, kan det inte vara styrka att visa sin svaghet.
Kan jag inte bara få luta mig tillbaka och be dig ta hand om mig?!
Handlar inte om att se mig själv som ett offer, som någon som inte klarar någonting.
Jag kommer fortsatt ge av mig själv, jag kommer fortsatt göra mitt bästa för alla de som behöver mig.
Jag kommer fortsatt vara den jag är fast utan att slita ut mig själv.
Jag behöver få känna din närhet, din vilja till att vilja ha mig nära.
Jag behöver få luta mig tillbaka och bara få vara utan massa krav.
Jag behöver få bli ompysslad och sedd så som jag ser och pysslar om dig.
jag behöver att få känna mig älskad, älskad för att jag är jag och inte för allt det jag gör.
Jag behöver få lägga ner mitt huvud utan att få dåligt samvete för allt jag missar att hinna med bara för att jag rår om mig själv ett kort ögonblick..
Jag behöver få utan att alltid ha som krav på mig själv att alltid ge igen.
Jag behöver få vara, bara vara, för en kort sekund, i stillhet!
Ta hand om mig, är det så fel att be dig om det?
Är det så fel att inte alltid orka
att inte alltid vara på topp?!
Jag böjer mig ödmjukt inför mig själv och erkänner att jag inte alltid har den styrkan som så många tror.
Jag böjer mig ödmjukt inför mig själv för att jag raderar min stolthet och erkänner att jag behöver;
DIG!
Ta hand om mig <3
Kommentarer
Trackback
