Du fattas mig!
Idag känner jag en stark längtan efter dig Ellinor!
Skulle vilja sätta mig i gräset och prata med dig,
prata om allt det som sker och det jag undrar över.
Skulle behöva ditt leende, ditt lugn, dina kloka ord,
att bara få höra din röst hade varit himmelriket idag.
Har bra dagar och dåliga dagar.
Dagar av skratt och nätter av gråt.
Önska så att jag hade en till av dig,
en till som kände mig så innan och utan som du gjorde.
Någon jag kunde prata om dig med,
om det som fattas mig.
Vet att många är villiga att lyssna,
att trösta och att hålla mig när det är som värst,
men du känner mig,
"Ska alltid vara stark som en björn"
och rädd för att ge så mycket av mig själv
att mitt innersta står vidöppet för någonannan.
Försöker verkligen öppna mig
när och där jag känner mig som tryggast.
Inte alltid jag lyckas,
men jag lurar mig själv tills kvällen faller
och frågan kommer om jag tänker på något
då min frånvaro speglats i min närvaro
till den jag håller kär.
Önska att det inte var så,
önska jag kunde ge honom allt vilket han förtjänar
men orden fastnar i mig och luften tar som oftast slut
innan orden om saknaden funnit sin plats i min mun.
Så jag önskar dig här,
hade gett allt för en enda kort sekund med dig igen.
Du fattas mig, mitt liv och mitt hjärta
även om du i högsta grad lever i det.
Funderar att ta mig till minneslunden,
bara för att kanske få känna mig närmre dig,
men vet inte till vilken skillnad det skulle göra.
Finns inga tårar där jag inte gråter här,
inga ord som får starkare mening än de som redan här blir sagda.
Min älskade vän, min klippa, min styrka, mitt allt,
Du fattas mig <3
Kommentarer
Postat av: Tommy Blidborg
Det var länge sedan jag blev så berörd... tårarna rann vid sista stycket. Hon måste varit underbar som vän, du lika så. Kram T
Postat av: Noomi Tingeling
Finner inga ord Tommy på hur hon var och vad hon betydde för mig. Ibland blir jag så arg för just det, att inga ord någonsin kan uttrycka vad hon var för mig. Vet att det egentligen ingen spelar någon roll för det som spelar någon roll är att hon vid sina sista dagar viste att jag fanns där och att jag älskade henne gränslöst. Det är jag så tacksam för, att hon fick dö i ett rum tillsammans med oss som höll henne kär.
Trackback
