Känsla

För ett ögonblick tappar jag fotfästet, kontrollen om mig själv
och svävade iväg emot ett land, en hamn, en famn som står där med dörren på glänt för mig.
Dess magnetfält suger tag i mig och drar mig allt närmre,
och även om jag kan fly är det inte det vad mitt hjärta önska så jag låter mig hänföras och förföras.

Som att stiga in i ett rum där varje del jag rör vid med min hand,
för varje del som mina fingerspetsar snuddar, 
berättar linjerna en historia som liknar min.
Det är inte samma upplevelser, inte samma agerande men samma känsla.
Samma känsla som i ena stunden kan lamslå ditt hjärta till panilk
medans i andra fylla det med sådan ovinneligen passion för livet.

Jag dras starkare, men finner mig nu streta emot hårdare.
Balansen här är hårfin, ett enda snesteg och jag kan falla,
falla ner i mörkret av någonting jag inte vet någonting om.
Känslan om avgrundens hårda yta därnere skrämmer mig.

Min spegelbild,
som slår som en reflektion utav någon annans inre som delar en känsla.





Kommentarer
Postat av: Anonym

<3

2011-02-07 @ 10:41:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0