Tomhet!
Bröstet värker så hårt, så ihärdigt smärtsamt är det.
Känner mig som den mest ensamnaste människa i världen just nu.
Smärtsamma minnen, inte i mina egna ord men genom andras upplevelser.
En saknad efter något som jag önska men som aldrig var eller kommer bli mitt.
Så ofattbart ont, att bara vara just nu!
Bultar, hjärtat bultar så otroligt hårt precis nu.
Vill bara lägga mig ner och sova och vakna när all smärtan gått över,
när saknaden av önskan skingras.
Jag lever inte, men jag överlever.
Jag vågar inte öppna dörren mer, härinne är total kaos.
Min hemlighet, min väl gömda hemlighet,
Jag är en samlare, en samlare av många plågsamma minnen.
Mitt inre bo ser ut som en samlares hem,
skräp överallt, känslor i ett ordnat kaos.
rör inte hjärtat där, du förstör min oreda som håller mig ihop!
Jag släppte in rensarna idag,
utan ord, utan blickar, utan känslor invaderade de mitt ordnade kaos.
De lyfte och begrundade, utan att döma,
De såg och kände hur min hopplöshet hopat sig runt mina lungor.
En kvinna log, tog min hand och uppmanade mig att andas,
andas, jag finns här!
Hela dagen har jag varit bedövad och rädd.
Innan jag släppte in rensarna släppte jag ut gråten utav frustration.
Frustrationen över att ha hamnat här, ofrivilligt hamnat mitt i ett ordnade kaos.
Medans rensarna berörde min själ, mitt innersta med sina egna ord
föll en efter en ogråten tår från mitt förgångna och jag kände mig förlamad.
Längtade hem, längtade hem till min önskan,
varma ord, ord som skulle ge mig lite av mitt leende tillbaka.
Istället kom verkligheten precis så som den ser ut,
och jag fick åter luta mig tillbaka och acceptera den,
respektera den även om mina klor gjorde allt för att spjäna emot.
Ensamhet, fylld av ensamhet.
Tom på tankar, på ord, på känslor om hopp.
Jag vill inte att du ömkar mig,
Förstår du inte min tystnad kommer du aldrig förstå mina ord!
Saknar Ellinor,
den enda människa i världen som jag någonsin vågat lita på,
släppa in till mitt ordnade kaos!
Känner mig som den mest ensamnaste människa i världen just nu.
Smärtsamma minnen, inte i mina egna ord men genom andras upplevelser.
En saknad efter något som jag önska men som aldrig var eller kommer bli mitt.
Så ofattbart ont, att bara vara just nu!
Bultar, hjärtat bultar så otroligt hårt precis nu.
Vill bara lägga mig ner och sova och vakna när all smärtan gått över,
när saknaden av önskan skingras.
Jag lever inte, men jag överlever.
Jag vågar inte öppna dörren mer, härinne är total kaos.
Min hemlighet, min väl gömda hemlighet,
Jag är en samlare, en samlare av många plågsamma minnen.
Mitt inre bo ser ut som en samlares hem,
skräp överallt, känslor i ett ordnat kaos.
rör inte hjärtat där, du förstör min oreda som håller mig ihop!
Jag släppte in rensarna idag,
utan ord, utan blickar, utan känslor invaderade de mitt ordnade kaos.
De lyfte och begrundade, utan att döma,
De såg och kände hur min hopplöshet hopat sig runt mina lungor.
En kvinna log, tog min hand och uppmanade mig att andas,
andas, jag finns här!
Hela dagen har jag varit bedövad och rädd.
Innan jag släppte in rensarna släppte jag ut gråten utav frustration.
Frustrationen över att ha hamnat här, ofrivilligt hamnat mitt i ett ordnade kaos.
Medans rensarna berörde min själ, mitt innersta med sina egna ord
föll en efter en ogråten tår från mitt förgångna och jag kände mig förlamad.
Längtade hem, längtade hem till min önskan,
varma ord, ord som skulle ge mig lite av mitt leende tillbaka.
Istället kom verkligheten precis så som den ser ut,
och jag fick åter luta mig tillbaka och acceptera den,
respektera den även om mina klor gjorde allt för att spjäna emot.
Ensamhet, fylld av ensamhet.
Tom på tankar, på ord, på känslor om hopp.
Jag vill inte att du ömkar mig,
Förstår du inte min tystnad kommer du aldrig förstå mina ord!
Saknar Ellinor,
den enda människa i världen som jag någonsin vågat lita på,
släppa in till mitt ordnade kaos!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Postat av: ewa
Har läst så mycket..Men jag kan riktigt känna känslan..Den berörde Noomi..
Postat av: Anonym
Ensamhet är en tillstånd, ibland måste vi bli vän med den innan vi slänger det ut. Du är ensam, jag är ensam... Våra ensamheter blir till en vänskap. Tveka inte att ringa, tveka inte om att ropa, jag finns här, för alltid.
Älskar dig lilla älva <3
Postat av: Helen
Ensamhet har jag känt i hela mitt liv trots mina kära omkring Jag känner igen mig av denna gripande text Kramar till dig <3
Trackback
