Fullkomlig vilja!
Många känslor här just nu, längesedan jag kände mig så levande, så vital, så nyttig.
Alla hårda berg min panna slagit sig emot den sista tiden är som bortblåsta, nu går jag min vandring på böljande vågor som tar mig framåt till mer fantastiska vyer än jag någonsin trodde var möjligt.
Helt plötsligt har energin kommit tillbaka och jag kan nästan känna varje bloddroppe rusa igenom mina ådror igen.
Känner mig lycklig, fri, känner mig hel på något underligt sätt som jag inte ännu kan förklara.
Mina ord har kommit tillbaks och likaså mitt "starka" jag, min vilja, min envishet, mitt hopp.
Kroppen bubblar, den är i uppror. Den vill, så gärna, bara följa, bara vara.
Mitt sunda förnuft om kontroll har släppt och jag låter mig hellre hänföras än styras där jag nu står.
Känner kraft i att vara mig själv igen, så som jag är, i enkelhet, naken och villig inför livets förändringar.
Hur jag hamnade här? Det vet jag ännu inte! Det kändes som en oböjbar kraft av min egna fria vilja tillsammans med en fullkomlig önskan av något som träffade mig och som förde mig denna väg.
Mitt i mitt rus känner jag även sviterna ifrån mitt gamla jag. Hur allt för mycket smärta och sorg dämpat min livsglädje och ökat min rädsla för livet, för dess överaskningar och för dess förändringar.
Är fortfarande rädd, kanske mer nu än någonsin förut, det är något som bubblorna inte kan förändra.
Tanken på att släppa in nya människor i mitt liv skrämmer mig.
Människor, besitter sådan makt att skada, men också sådan makt att hela.
Återigen ställs jag på "scen" för att granskas, gömmer mig, vill ju inte synas ,tänk om jag inte duger! Min nyfikenhet som jag inte styr över får mig samtidigt att chansa och med försiktighet leta jag mig ut bakom ridån för att skådas.
Känner mig vilsen, men ändå hemma!
Känner mig osäker men ändå trygg!
Blandat bubbel,
välkänd vilja med nya känslor.
Ställer mig lite vid sidan av och begrundar,
funderar på att springa,
tillbaka till trygghet
kan inte,
njuter, lever, vill!
Kommentarer
Trackback
