KNM

Det var inte meningen

det bara blev,

Ödet förändrade alla förutsättningar

för att klara av dagen.

 

Det var inte meningen,

inte ditt ansvar,

men mitt  i den svåra stund

lades det ändå på dina axlar

och du svalde din egen sorg

för att inte öka min.

 

Det var inte meningen

mitt lilla barn,

min sorg blev för stor,

min gråt blev för stark

för att just då orka se

vad det gjorde.

 

Det var inte meningen,

jag önskade dig väl

men tappade hopp.

Smärtan i bröstet

rotade sig in och

hejdade kärleken.

 

Jag blev förstenad,

jag blev lam av rädsla

och hjärtat dog av sorg.

Det var inte meningen,

jag blev förblindad

utav min egen smärta.

 

Det var inte meningen

mitt lilla barn.

Att såra dig,

göra dig illa.

Att inte se,

att inte känna.

 

Det var inte meningen,

att hon försvann

och jag med henne.

Livet gav oss en törn

och jag tappade viljan

att fortsätta andas.

 

Det var inte meningen,

ordet förlåt känns så smått,

som om det inte räcker till

för att hela dig min ängel

men jag ger dig det ändå.

 

Det var inte meningen

jag borde varit stark

starkare,

men just då

mitt i stunden

gjorde jag allt

för att själv klara av att  andas.

Leva för alla er andra!

 

Det var inte meningen,

du borde fått gråta,

sörja din syster,

få min tröst,

då din smärta var lika stor.

 

Det var inte meningen,

Att du skulle förlora din syster

och i samma stund din mor,

glöm aldrig det mitt barn!