Sitter här tills du somnat <3
Saknar dig massa även om du ligger där framför mig.
Ingenting är som det brukar!
Du orkar knappt längre hålla dina ögon öppna,
dina ord blir allt mer otydliga och dina meningar allt mer osammanhängande.
Du verkar vara mer tillfreds med ditt öde, eller kanske lurar jag bara mig själv.
Kanske orkar du bara inte längre slåss emot det,
eller kanske har du bara inte kraften kvar att prata om din oro.
Håller din hand, genom vakna stunder och genom stunder då du sover.
Jag vill att du ska veta att jag är där, även då du inte orkar lyfta din blick.
Jag hör dig inte så ofta numer jämra dig av smärta.
Kanske finns den fortsatt där fast du vant dig
eller kanske orkar du bara inte ta din energi till att låta ljuden komma ut.
Saknar dig vännen,
Dina glada ögon, ditt vackra leende, dina ord, ditt skratt, ditt allt.
Saknar dig och mig, oss, vi.
Tillsammans var vi starka,
nu är jag bara svag och ensam.
Försöker hålla mitt mod uppe,
försöker ge dig min trygghet och ro,
försöker hålla tårarna tillbaks då jag sitter bredvid din sida för att inte tynga dig med min smärta,
du bär din egna!
Älskade vän,
min underbara Ellenor,
din existens har fyllt mitt hjärta med så många fantastiska minnen
som jag alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta.
Din existens kommer även att fylla mitt hjärta med en oerhörd saknad,
med en förlust som även den kommer följa mig genom livet.
Bitterljuv smak i min kropp gör sig allt mer påmind.
Det är inte lång tid kvar nu,
jag kan känna det i hela mig.
Min intuition, magkänsla säger till mig att vårda tiden,
att den är påväg att ta slut.
Vill inte, vågar inte gå,
tänk om du, tänk om du inte finns här imorgon!
Du har gett mig så mycket,
vänskap, kärlek, förståelse.
Det finns ingen som känner mig så som du,
och som älskar mig trots alla mina fel och brister.
Vår vänskap har alltid varit på lika villkor,
även om våra olikheter ibland gjort sig påminda.
Vi har respekterat varann så som vi är utan att kräva förändring,
vi har stått upp för varann då andra gått emot oss.
vi har gett varann tid och rum för att växa med varann.
Vi har verkligen gjort allt!
Sitter är nu,
har varit en påfrestande tid för mig
där många gamla sårbara minnen uppenbarat sig.
Ibland har jag haft svårt att andas
men din närhet har hjälpt mig
att inte tappa luften.
Fortsatt, trots denna dystra verklighet
finns du där och hjälper mig
igenom mina egna demoner.
Vågar inte ens tänka på vad som sker den dagen allt tar slut,
då du lämnar denna jord,
då du lämnar mig!
Egocentriskt kan man tycka,
och ja, kanske är det det
men jag kan inte släppa oron.
Du försvinner min vän,
men jag kommer att stå kvar,
ensam och krossad,
vad kommer ske då utan ditt stöd.
Kanske ska man inte bli så beroende av någon
som jag blivit utav dig och ditt stöd,
men jag kan inte ångra något.
Denna vänskap hade inte varit vad den är
om inte vi bägge hängivit oss totalt till den.
Jag kan inte ångra denna kärlek,
denna underbara vänskap som vi har.
Sitter här vännen,
sitter här tills du har somnat.
Håller din hand,
smeker din kind.
Ibland ser jag att dina läppar drar på sig,
vet inte om du ler för att du vet att jag finns här
eller om det är smärtans outtalade uttryck då orden inte kommer fram.
Vad det än är så sitter jag här,
hos dig,
så länge du än behöver mig.
Min kärlek till dig är gränslös,
vart du än kommer att befinna dig,
kommer min kärlek att följa dig.
Jag vet att du vet det,
och just nu är det det enda som värmer mitt hjärta.
Tacksam för våran sist tid,
en tid av massa varma ord och massa varma leenden!
//Noomi
Kommentarer
Trackback
