KNM

Enligt hennes far har hon doserat morfin ganska friskt idag, men ändå klagat på svåra smärtor.

Önska så att jag kunde ta en del av hennes smärta så hon slapp lida.

Ellinor sover mer och mer, hennes förut glänsande ögon har förvandlats till matta livlösa sådana.

Allt går med en extrem fart att jag knappt hinner vänja mig vid det jag ser innan en ny förändring sker igen.

Hennes kindben och ögon sjunker in mer och mer och de sista dagarna är den enda näring hon får i sig genom dryck.

Det är fruktansvärt att sitta här och inget kunna göra, frustration över maktlöshet slår hårt på mig.

De timmar/minuter Ellinor orkar hålla sig vaken har i det sista gått till att planera inför hennes död,

begravning, gravsten eller minneslund, sortering av alla hennes saker vart de ska och vem som ska ha vad.

Känns olustigt i hela mig när vi pratar om dessa ting men för Ellinor är det viktigt att få sin röst hörd så jag sväljer mitt sorg som slagit fäste i mitt hjärta och som jag vet kommer bedöva mig en dag inom snar framtid.

Min vackra, underbara, fantastiska, givmilda, ärliga, trygga, kärleksfulla vän glider längre och längre

bort ifrån mig och hur hårt jag än vill hålla hennes hand vet jag att jag snart måste släppa taget.

Inatt var första gången jag erkände för någon annan än mig själv att jag är livrädd för den dagen,

livrädd för att FALLA............... En förlust, en sorg, det faller alla inför men frågan är bara hur hårt man faller och hur väl man klarar av att lyfta upp sig igen. Jag, Livrädd för ett fall som går utanför kontroll...........