Har idag blivit påmind om varför jag inte vill ta emot hjälp eller be om något.
Från den sista människan på jorden som jag trodde skulle använda det emot mig.
Är det så jävla konstigt att jag skyddar mig emot sådant jag vet kommer av automatik!
Om du behöver min hjälp säg till!
Om jag kan hjälpa dig så finns jag här!
Varför kom du inte till mig?
Jag blir så beviken, du vet ju att jag finns här för dig! är bara ett fåtal kommentarer jag stött på.
Herregud, jag har nog hört alla dess fraser som går att få, och några därtill.
Ofta får jag skit för att jag just inte ber om hjälp eller säger till om det är något jag behöver.
Och inte ens då jag INTE bett om det kommer människor med "hjälp" till mig utifall att.
Hjälp är fint, kan vara underbart att få det men säg inte till mig att att det kommer gratis!
De gånger någon hjälpt mig utan att använda det emot mig på något sätt går att räknas på två händer.
Två händer,,, det är inte många på mina 36 år!!!!
I alla fall,, idag fick jag det slängt i trynet om hur "otacksam" och ovillig jag är att hjälpa tillbaks,
utan att ens veta om att denna person behövde min hjälp!!
Står där som ett frågetecken och undrar HUR jag skulle kunna veta om ingen säger något!
Men efter den frasen får jag bara åter bollat tillbaka till mig att jag kunde ju ha frågat.
Frågat VAD??? Hej vännen, går allt bra idag eller behöver du min hjälp med något??
Ja, eller hur.. VEM har en konversation som låter så???
Mitt i irritationen kommer besvikelsen utav att denna person ens får för sig att säga att jag skulle vara otacksam eller ovillig att hjälpa. Denna person som känner mig SÅ väl.
Jag om någon brukar väl ALLTID hjälpa så långt jag kan och förmår.
Även de som jag egentligen inte känner som kommer till mig och ber om min hjälp, hjälper jag!
Herregud, jag hjälper fler utomstående än vad jag hjälper mig själv oftast.
Mitt i allt som sker här med barnen, Ellinor, mig själv, osv får du för dig att jag bara av automatik ska prioritera dig och ha klart för mig att du behöver min hjälp utan att du nämner det.
Ledsen, men den prioriteten står just nu inte högt på min lista.
På min lista står för en gångs skull Jag själv och mitt och barnens välmående samt Ellenor framför alla andra personer i min närhet.
På tal om det, undrar just vad ni, mina "underbara" vänner, som vill påstå er vara mina närmsta vänner som ställer upp i vått och torrt tagit vägen just nu då jag verkligen hade behövt eran hjälp och ert stöd.
Hur kan DU säga att jag är ovillig, otacksam för att jag inte ser att du har problem?
Vad är då du,,, jag skriker för full hals om hur dåligt jag mår men du varken ser eller hör mig. Kanske är det bara så att du liksom många andra är "rädda" för att hjälpa till i en situation som skrämmer, i en situation som min där utgången oavsett vad du än gör eller säger blir obekväm!!!??
