Nu knackar döden på.....
Mår inget vidare bra just nu.
En nära vän till mig fick diagnosen tjocktarmscancer för ett tag sedan men vi, Speciellt hon höll sig vid gott mod och var helt övertygad om att detta skulle gå bra.
Igår fick hon beskedet om att cancern hade spridit sig till njurarna och många andra organ och det inte längre fanns något att göra förutom att vänta ut döden, hon lämnade beskedet till mig för bara ett par timmar sedan lugnt i telefonen precis som det var världens naturligaste sak att berätta.
Gråten sitter i halsen på mig, jag känner den men tårarna kommer inte fram. Kan inte förlika mig med att hon inte längre kommer att finnas hos oss. Hon den mest positiva, livsnjutaren som finns, försvinna, det kan inte vara riktigt!
Jag vägrar tro på det, Kan inte tro på det. Känner hur jag skyddar mig själv genom att inte ta det till mig?!
Trots att jag sagt det i mitt huvud 100-tals gånger den sista timman
-Ellinor kommer att dö, fastnar det inte, kommer ingen reaktion!
Hur kan det vara så, blir arg över mig själv och mitt "omänskliga sätt" att reagera. Är detta normalt?!
Egentligen borde jag väl bara skrika, gråta, vad som helst för att visa min frustration, min sorg över att en av mina bästa vänner kommer att försvinna ifrån mig, men inget händer!
Gör allt för att finna på roliga saker, härliga saker, saker som får mig att glömma. Varför?!
Pratade med mamma precis, ville säga det till henne men orden bara försvann.
Såg fram emot närhet idag massa, efter beskedet ännu mer. Planerna förändrades men fortsatt så önska jag att jag bara kunde få krypa in där och glömma för en stund!
Hade aldrig berättat eller sagt hur jag mådde, bara tagit till mig närheten och energin ifrån dig för att ha lite av den imorgon då förmodligen verkligheten landat hårdare i mig och min egen energi kanske inte räcker till för att vara stark!
Kommentarer
Postat av: Barbara
Döden är en del av livet, vi lever, men vi är medvetna om hur skör är vår lina. Sorgen kommer senare, när hon inte längre finns där för dig. Spara på krafterna, hjärna och hjärta kan sitt jobb. <3
Trackback
