Är himmelriket en självklarhet?!
Noomi, tack för en mysig eftermiddag. Du vet var jag finns.
kram
<3 Tack själv Gith, för allt <3
Hej Noomi!
Jag ska försöka ge dig lite svar sett utifrån mitt perspektiv.
Skall försöka beta av dina frågor punkt för punkt så gott det går.
För MIG finns inget helvete utan bara en annan dimension/existens/tillvaro för själen. Och jag tror att när väl själen har lämnat kroppen så har man inte ont längre. Jag tror ALLA kommer dit. Till samma plats.
Efter att ha läst om nära döden upplevelser som kommer från alla möjliga olika, vuxna som barn, även så små barn som inte kunnat uttrycka sin upplevelse i ord utan tecknat istället så är jag så säker som jag kan bli.
Alla dessa säger samma sak. Man färdas mot ett ljus och det utstrålar KÄRLEK frid och ro. Man möts av ngn ljusvarelse och man får gå igenom sitt liv och begrunda det. Man döms inte man brukar mötas av döda anhöriga som säger att det inte är dags ännu.
Jag inser att detta kan låta som rena flummet men jag anser att det är ologiskt att det inte skulle vara ngt mer.
Sedan tror jag att pånyttfödelse är mycket tänkbar. Detta grundar jag på att det har funnits personer som har sökt psykolog för problem och blivit hypnotiserade. Man har gått bakåt i livet FÖRBI personernas födelse och frågat vad de gör: Svaret är: JAG VILAR.... (tills man föds på nytt)
Själva döden kan ibland komma som en befriare och då skänka lugn och ro. Den kan komma först efter långt lidande och efter en dödsångest så stor och grym och onödig och alldeles för tidig. Jag pratar här om min älskade man som kämpade med näbbar och klor mot döden och hade en mycket stor dödsångest som var vidrig att se.
Vi skulle ju skaffa barn och bli gamla tillsammans- men nu blev det inte så och jag kan inte begripa VARFÖR men jag måste lita på att han har det bra nu och att hans tid av ngn outgrundlig anledning var ute.
Min tröst är att vi kommer att mötas igen.
När min kusin och hennes sambo blev påkörda av en långtradare (de satt på motorcykel) så var det 2 mkt unga människor som dog. De dog omedelbart men för räddningsmanskapet var det inte ngn vacker död. De fick ta ut ett krishanteringsteam till platsen för att personalen skulle orka ta var på det som var kvar.
Så du har rätt i det Noomi att döden är väldigt ofta mycket grym.
Men jag tror ändå på att de har det BRA nu. Av ngn oförståelig anledning skulle detta ske och det är ingen ide att försöka förstå varför för vi människor KAN inte förstå varför. Iallafall inte ännu.
Jag vänder mig till Gud i nöd DÄRFÖR att jag tror det finns en existens/väsen som finns runtomkring oss. Jag kallar det Gud eftersom det faller sig naturligast att kalla det för Gud.
Gud har inget kön- det är en existens - jag känner dess närvaro ibland. Likaså känner jag att jag har Janne (min man) och min pappa med mig ibland.
Vet inte HUR jag ska förklara det i ord- men det är en KÄNSLA jag har.
Jag tror att i framtiden kommer människan att se tillbaka på oss och förundra sig över att vi inte kunde tänka oss andra dimensioner/ andra existensförutsättningar.
Alltså på samma sätt som VI ser tillbaka på när människan trodde jorden var platt, att jorden var centrum i universum etc. De visste ju inte mer då eftersom de inte hade den kunskapen då som VI har nu.
Förstår du vad jag menar?
Jag var förbannad på Gud när han lät Janne dö OCH det var endast tack vare mina frikyrkovänner som jag "kom loss" och kunde gå vidare med mitt liv.
Det är mycket i deras tro som jag ifrågasätter men jag avundas dem deras starka tro och jag är tacksam att de lät mig känna Guds (existensens) kärlek så att jag äntligen kunde gå vidare med mitt liv och ganska snart efter deras ingripande träffa en ny man.
Det kändes väldigt konstigt men samtidigt så kände jag att Janne var nöjd däruppe i sin "himmel" =tillvaro.
Alternativet finns naturligtvis- alltså att det inte finns någontings alls- det blir bara svart- ungefär som man sover utan att drömma.
För mig ter sig det alternativet ganska otroligt, med tanke på hur oändligt fint vi är konstruerade, djuren, naturen - ja allt.
Men det kan ju vara så också och det är isåfall en smärtlös och bekymmerslös tillvaro iallafall.
Att vi sållas ut- och att då en del kommer till helvetet och en del till himmelen- det tror jag inte på för ett ögonblick.
Nej jag tror allt är MYCKET MER komplicerat och förunderligt än vi någonsin kan föreställa oss.
Sån är min tro.
Hoppas att detta gav dig NÅGON form av tröst Noomi- för det är det som var meningen eftersom jag gav dig MIN personliga tro som tröstar mig när det känns svårt.
Kramar om dig hårt min vän
Eva
Eva:
Tack för din syn på mitt inlägg. Tycker det är helt fantastiskt att vi människor kan besitta så många kloka tankar utifrån hur de flesta av oss beter sig i livet. Finns mycket i det du skriver som jag kan relatera till i tankarna, men jag låter dem stanna där, jag vet inte, så enkelt är det.
Gud som jag är uppvuxen med i min familj vet jag inte riktigt vad jag ska säga om, känns som om jag har en fruktansvärt "otrevlig" lojalitet till honom pga det är ju vad jag har lärt men ifrågasätter det starkt.
Jag tycker inte att det ska vara tillåtet att "indocktrenera" sina barn i religon. I alla fall inte försen barnen fyller ca 12 då det åtminstånde har sina egna tankar och ifrågasättningar.
Mina arn frågar ofta vad jag tror på och oftast så svarar jag faktiskt att jag inte vet. Jag är LÄRD att tro en sak men tror inte allt är så svart och vitt. En annan deminsion eller pånyttfödelse kan jag mer tro på än himmel och helvete.
Jag är ledsen för det som skedde din man. Även jag har fått träffat dödsångesten genom Ellinor men även genom mig själv. Jag är livrädd för döden, det har jag varit sen den dagen min syster dog.
Åter igen, tack för ditt svar. Jag uppskattar det och jag lyssnar på din reflektion och tro <3
Kram
