Ingen självklarhet
Hur har jag hamnat här,
jag är inte en självklarhet men inte heller ett avslag
står på gränsen mellan dem bägge
och vet inte hur länge min envishet håller mig.
Undrar vart mitt mod och min styrka gömmer sig.
Vart hän jag la min vishet
genom att tillåta mig hamna här.
Kanske borde jag bara göra det enkelt
och stiga åt sidan.
Kanske borde jag inte ens
uppmuntra positionen.
Kanske borde jag veta
något jag inte vet.
Känner mig vilsen,
en känsla jag delat.
Känner mig hemma,
men så långt ifrån mig själv.
Hur har jag hamnat här,
mitt huvud säger till mig
- Du borde inte
Medans mitt hjärta säger
- Stanna, våga stanna.
Försöker hålla mig på avstånd,
inte känna mig stressad
Men oron för tårar och ont hjärta
hämmar mig.
Vill verkligen att jag ses i mitt rätta jag,
som den jag innerst inne är.
Att jag känns vid mitt rätta hjärta
och att det är utifrån det valet görs.
Vill inte dela val
egentligen hade jag önskat
att valet inte fanns.
jag är inte en självklarhet
frågan är då om jag någonsin
blir det!
Kommentarer
Trackback
