Till den vackraste ängeln!
"Orden har idag tagit slut, trots att det brukar vara det bästa sättet för mig att ventilera mina tankar och känslor så lägger istället in mitt minnestal till Ellinor som jag läste idag på minnesstunden"
Det är med vemod jag står här och tittar ner i mitt papper.
Skulle så gärna vilja prata direkt ifrån hjärtat till dig
men vet att den lilla styrka jag har kvar nu inte bär mig ända fram idag.
Jag vet att du vet mina innersta tankar och känslor för dig
så därför är jag inte rädd utifall jag skulle glömma att få sagt något här.
Men min rädsla Ellinor är nu istället att släppa den lilla bit av styrka och mod jag har kvar
då jag vet att du inte längre finns här för att ta emot mig då jag faller.
Jag är ledsen min ängel att jag inte längre klarar av att vara stark
så som du bad mig och önskade mig att vara då du låg i din sjukbädd.
Du har lämnat ett oerhört tomrum i mitt bröst,
en fruktansvärd djup smärta inne i mitt hjärtat.
Som förlamar mig.
Det har alltid varit du och jag Ellinor,
Du och jag emot den orättvisa världen.
Du och jag emot de som inte förstod oss
Du och jag emot smärtor som plågat oss
Du och jag!
I allt har det alltid varit VI,
Nu står jag här, ensam
och önskar min allra vackraste ängel tillbaks.
Hon som burit mig, hjälpt mig, gråtit med mig, skrattat med mig,
pratat med mig och funnits för mig i allt.
Hur ska jag någonsin klara mig utan dig?!
Jag behöver inte berätta för människorna här idag vem du var,
finns ingen här som inte känt ditt hjärta.
Finns ingen här som kommer gå igenom livet utan att ha dig med sig.
Du kommer alltid leva inom oss alla som kände dig.
Du sa till mig en dag med ett leendepå dina läppar uppe på sjukhuset
att du ville ha en liten, enkel minnestund.
En som inte varade för länge så att människor hann att tröttna, sa du.
Tror ingen härinne Ellinor skulle tröttna på att få höra goda historier om dig
tror mer att vi alla är rädda för att stunden ska ta slut,
i alla fall är jag det!
Så kanske är det därför jag står här och pratar trots att jag var färdig igår,
vi hade ju ett ensamt möte bara du och jag då.
Rädslan att släppa taget om dig nu är mäktigare än något annat
men jag vet att jag måste och att det är tid.
Du kommer alltid leva i mitt hjärta min vän.
Jag kommer alltid bära med mig dig och prata med dig när jag behöver dig.
Vila i frid min vackraste ängel <3
Kommentarer
Trackback
