Sårbar och Stark som aldrig förr!

Är det inte underligt att när livet är som mörkast, svartast
kan man förvånas över hur många som står där för att plocka upp dig.
Jag är så evigt tacksam för alla goda underbara vänner, nära
som valt att finnas och låta mig vara svag.
Underligt är att jag alltid trott att visa sig svag har varit en svaghet
fast det i själva verket är en styrka som kräver mod.
Med styrkan att visa mig svag börjar jag sakta läka mina sår
mina brister och mina fel.
Jag har nog aldrig känt mig så fri som jag gör idag,
fri att bara finnas och vara så som jag enbart är.
I min svaghet har jag sett styrkor av egenskaper jag besitter
egenskaper som bara går hjärtats väg.
Trist är att det tagit så lång tid att finna hit,
att det måste ha skett något riktigt tragiskt för att jag ska förstå.
Men nu står jag här,
sårbar och stark som aldrig förr.
Modet i mig har växt,
jag har vågat möta min värsta fruktan, döden.
Jag har vågat att utmana mig själv till att stå kvar
och inte lämnat verkligheten till någon annan och flytt för livet.
Sårbarheten i mig har visats,
inte bara för de som känner mig väl
utan även till de som precis lärt känna mig
och aldrig har jag känt mig så stark.

Jag måste erkänna att mina sk styrkor som jag visat utåt
satt mina riktiga styrkor i skymundan.
Jag måste erkänna att den Noomi som många av er sett
är en kvinna med hårda skal för att skydda sig själv.
Spelar ingen roll längre varför jag byggt murar
för just nu är de helt obetydliga, orelevanta.
Jag river dem själv, utan hjälp,
för att jag vill att du ska se mig,
se mig precis som jag är.
I min värld är det att sätta sig i "farozon"
till att bli sårad och lämnad
för att jag inte duger som jag är.
Men sanningen är den att med de nya erfarenheterna
som jag fått känna på och uppleva har visat mig själv
att jag är en fantastisk person med ett oerhört gott hjärta.
Att vara rädd för de kvaliteterna
att vara rädd för att inte duga med den vetskapen
vore att fortsätta att förinta sig själv.

Mina fel som jag förr gjort kan jag inte få ogjorda
men jag kan förändra ögonblicket, framtiden
Jag gillar den personen jag nu ser i speglen när jag vaknar,
Hon får mig att le.
Hon är glad, positiv, stark, svag, unik, ärlig och modig.
Hon går kampen med sig själv varje dag
för att växa, för att våga ta plats.
Hon säger det hon tänker och känner
även om det inte alltid är den enklaste vägen.
Hon gråter när hon behöver och skrattar när hjärtat glädjs.
Hon talar till dig med värme och omtanke
och har inte några baktankar med det som sägs.
Jag gillar henne och kommer behålla henne
jag är evigt tacksam för att jag fått möta henne
och ta henne till mig för att bevara henne.

Jag behöver inte längre mina murar,
det hör livet till att ta chanser,
att våga, att vinna och även förlora.
Livet är inte enkelt,
men inte heller svårare än vad du själv väljer att göra det.
Jag hoppas någonstanns att du nu ser den jag talar om,
och att du vill stå där och ta del av henne <3

Kommentarer
Postat av: Barbara

Med risken att blir utskäll, måste jag ändå komma in säga att jag är så rör över dina ord. Var stolt, det krävs mod för att vara svag. Kram <3

2010-06-18 @ 10:55:38
Postat av: Noomi Tingeling

Barbara: Varför skulle du bli utskälld?!

Skulle jag bli arg för din kommentar skulle ju inget av det jag precis skrivit varit sant <3

2010-06-18 @ 12:40:43
Postat av: Helén

Jag ser dig och du är en stark och modig kvinna som är den du är och kan bära dina ord med stolthet.

2010-06-18 @ 16:00:40
Postat av: Noomi Tingeling

Helen: <3 Ett par glas vin med god mat tycker jag nog att ni ska komma på snart <3

2010-06-19 @ 02:36:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0