Får man lov att känna så?!
<3
Noomi efter långt om länge skriver jag en kommentar.
Det är klart att du får känna så här- att du nu försöker gå vidare med ditt liv betyder inte att du har slutat sörja. Tvärtom faktiskt- skulle tro att ditt riktiga sorgearbete precis har börjat för FÖRUT då hade du en massa ledsamma uppgifter som fyllde ditt liv.
Väldigt JOBBIGA saker alltsammans MEN de upptog din tid.
Nu - när allt är över - då kommer tid för reflektion, tid för saknad (mycket mer påtaglig) och dags för dig att försöka ta dig vidare.
Det kommer inte att bli lätt och du kommer kanske att uppleva det som att du tar 3 steg fram och sedan 2 steg tillbaka igen. Det är helt OK om du känner så.
Livet är till för de levande och nu är det dags för dig att börja gå vidare, med att vara mamma, medmänniska men framförallt med att vara Noomi.
Hon är prio 1
Därför att om inte Noomi mår så bra hon kan efter omständigheterna så mår inte resten av din omgivning (läs barnen) det heller.
Tårar är inte ett tecken på svaghet och tårar måste få komma ut när de behöver få komma ut. Förklara för dina barn att det är inget farligt med att gråta och att det är inget farligt med att se mamma gråta- tvärtom är det BRA att gråta.
Var inte heller rädd för att släppa in glädjen i ditt liv igen, var beredd på att det kan bli en riktigt berg och dal bana i känslor, för om du är beredd så kommer du inte att undra vad som händer med dig.
Önskar jag kunde formulera mig så bra som dig- men hoppas ändå du förstår vad jag försöker säga.
LEV ditt liv, Ellinor är med dig, runtomkring dig och vill inget hellre än att du ska må bra. Det är MIN privata övertygelse att det är så.
Känner själv av Janne fortfarande och då ler jag (för det mesta) vet oftast vad han vill ha sagt.....
Pappa är med mig också - men han stöttar mamma mest nu- för hon behöver hans stöd mest just nu....
Det är så det funkar tror jag- vet inte HUR jag vet det men känner att det är MER mellan himmel och jord än vi människor kan förstå.
BAMSEKRAM till dig från mig
