Längesedan nu!
Nu var det längesedan jag skrev i bloggen.
Livet går i full fart framåt med barn, semestrar, vita dagen, bråk, mys och stök.
Herregud så mycket som alltid ska hända, ibland hade det varit skönt om man bara kunde få andas och vara.
Klagar,, inte jag inte. Det är jag alldeles för trött för att göra.
I alla fall, denna veckan har jag inga barn och jag har bara bestämt mig för att ta vara på mig själv för att samla lite energi. Behöver den massa, det har varit en omskakande tid med både negativa och positiva händelser, men oavsett karaktär på händelserna så tar det ju ändå energi ifrån en.
De senaste dagarna har varit ganska så tuffa, Ellinor är en av de sakerna som har varit mycket i mina tankar eller rättare sagt påminelsen om förlusten utav henne. Påminnelser om hur enkelt det är att förlora det man har nära och bryr sig om. Kämpar hårt för att någonstans finna ro med det men inte alltid så lätt då fler saker om förluster gör sig påminda. Kämpar oerhört med mig själv för att inte låta tårarna falla, då jag faktiskt helt uppriktigt inte orkar med att gråta just nu, gör ont nog i hjärtat så som det är.
Söker mig till det som ger mig energi nu, de människor som skänker mig ork men som ändå inte kräver massa från mig. Söker mig till lugn fast ändock fart, behöver de båda fast i den takt jag själv orkar med och vill ha.
Livet går i full fart framåt med barn, semestrar, vita dagen, bråk, mys och stök.
Herregud så mycket som alltid ska hända, ibland hade det varit skönt om man bara kunde få andas och vara.
Klagar,, inte jag inte. Det är jag alldeles för trött för att göra.
I alla fall, denna veckan har jag inga barn och jag har bara bestämt mig för att ta vara på mig själv för att samla lite energi. Behöver den massa, det har varit en omskakande tid med både negativa och positiva händelser, men oavsett karaktär på händelserna så tar det ju ändå energi ifrån en.
De senaste dagarna har varit ganska så tuffa, Ellinor är en av de sakerna som har varit mycket i mina tankar eller rättare sagt påminelsen om förlusten utav henne. Påminnelser om hur enkelt det är att förlora det man har nära och bryr sig om. Kämpar hårt för att någonstans finna ro med det men inte alltid så lätt då fler saker om förluster gör sig påminda. Kämpar oerhört med mig själv för att inte låta tårarna falla, då jag faktiskt helt uppriktigt inte orkar med att gråta just nu, gör ont nog i hjärtat så som det är.
Söker mig till det som ger mig energi nu, de människor som skänker mig ork men som ändå inte kräver massa från mig. Söker mig till lugn fast ändock fart, behöver de båda fast i den takt jag själv orkar med och vill ha.
Kommentarer
Trackback
