Våra språk skiljer sig, och gör avståndet längre!
Kanske är det så att vi kvinnor bäddar in våra tankar på ett luddigt sätt för er män,
eller kanske är det så att det är egentligen det mest logiska som förblir osagt eller sägs.
Kanske är det så att om ni lyssnade till våra hjärtan i orden skulle ni förstå,
vad som fattade oss och vad vi behövde.
Kanske skulle vi lättare då kunna närma oss varann om era sinnen öppnades
till att känna orden som sas och inte bara höra dem.
Logik i kubik!
Om jag är ledsen är det dina armar jag strävar efter i första hand, inte dina teser.
Om jag är arg är det fortfarande armarna och lugnet som är den bästa medicin..
Ord i sammanhanget blir oftast fel, ord uttalas inte rätt försen ro infunnit sig.
Med diskussioner rör vi till det så fort vi känner att vi står på olika öar,
för diskussion behövs harmoni, trygghet, något dina armar i första hand ger.
Om min oro, min ovisshet, stjäl vår tid,
varför då inte bara fråga, om mina egna ord har låst sig.
Eller oroas ni utav att en fråga leder till en hög med missförstånd
eller ett dygn av osammanhängande svammel från vår sida?
Om du lyssnar till orden, och känner dem innan du tuggar sönder dem
kommer du att förstå att i slutändan är det enbart din famn jag behöver,
och att ifrågasättningarna, attackerna och försvarsställning
bara driver oss längre bort från varann och den trygghet som eftersöktes.
Våra språk skiljer sig och gör avståndet längre
då jag verkligen behöver dig.
Teser, logik i kubik, Jaget, Mitt,
är ditt språk
Ett språk som för mig saknar empati och förståelse.
Ying och Yang, Venus och Mars,
attraktionen finns men balansen?
Balansen till att mötas,
må bra och ge varann kraft och energi då det fattas,
Se till varann och våra behov,
Hålla om, ge trygghet, styrka.
Visa, älska och somna med ro.
Kanske vi kvinnor bäddar in våra tankar på ett luddigt sätt för er män,
eller kanske inte!
Kanske vi bara är allt för olika för att se och förstå
våras behov och olikheter då vi verkligen behöver det!
En man känner med huvudet hellre än hjärtat,
och Kvinnor bygger med hjärtat hellre än huvudet.
Men oavsett, Kompromiss till att hitta balansen,
vart tog den vägen?
Vart missades det att det var jag som behövde dig,
att det var jag som behövde "räddas" idag.
Att det var Mig det handlade om,
och mina behov.
min ovisshet, mina rädslor och mina tankar?
Jägaren, den praktiska som alltid står på stadiga ben,
Det är inte han i första hand jag behöver när jag känner mig svag,
när modet sviket och när livet blir till massa frågor.
Den milde och den förstående, hans famn,
hans lugn, sänd HAN hit istället!!
Jag tror egentligen inte att vi bäddar in våra tankar på ett luddigt sätt,
Jag tror mer på att många av er män är rädda för att ta i bomull,
rädda för att våga vara sköra,
rädda för att "ge upp" er manlighet,
Jaget genom att verkligen lyssna till någon annan än er själva.
Jag tror ni förstår bara ni är villiga till att höra hjärtat!
Kommentarer
Trackback
