Babbel, babbel och mera babbel
Statusen för FB idag blev:
Huvudet upp och fötterna ner, det är väl tur att de kroppsdelarna redan har sin givna plats annars hade nog mitt huvud idag varit ner och fötterna upp. Känner att jag måste få i ordning på saker som stör och gör ont, känner mig något vilsen! Kanske är det tid att göra min egna livskompass, sätta upp mina egna mål och önskningar för mig och barnen. Vet bara inte riktigt vart jag ska få orken ifrån, känner mig matt!
Vet inte vart jag ska börja, känns som himlen ramlat ner på mina axlar. Många saker sker, allt från minsta lilla sak till största hjärtesorg. Arbete, ekonomi, kärlek, barn, tårar, saknad, välmående, förlorade mål, ja allt värker i mig.
Tyvärr så tror jag att den senaste tid (sista 2 åren) lagt så mycket tid på att få andra att må bra, utvecklas, osv att jag någonstans tappade mig själv och mina egna prioriteringar på vägen.
Idag när jag verkligen behöver min energi till mig själv så finner jag den inte medan jag i samma sekund kan bli bedd om hjälp av någon utomstående och finna hur mycket kraft och ork som helst för att hjälpa.
Vill inte bli en människa som bara ser till mig själv men HUR ska jag kunna se till andra när hela min vardag ramas just nu av ovisshet!!!!
Ovisshet, det är verkligen DÄR jag befinner mig... Ovisshet med arbete, med ekonomi, med kärlek, med barnen, med hemmet, med saknaden, med välmåendet, med alla mina förlorade mål!!!!
Önska jag kunde vara så mycket tydligare i min blogg just nu, verkligen skriva ner alla de röriga tankar som snurrade i mitt huvud men vet inte vart jag ska börja och inte heller vem det skulle gynna.
Jag vill ju egentligen inte dela alla mina problem med alla, utan egentligen bara dem de berör eller de som står mig närmst men jag måste ändå få skriva, det hjälper tyngden att falla lite från mina axlar.
Jag måste verkligen få ordning, städa upp och lägga min energi på mig själv och de som jag ansvarar över, alltså mina barn! Måste verkligen få till ett liv som jag känner mig nöjd med, ett där mina mål får ta plats, där det handlar om Mig och mina trollungar och inte alla andra.
Jag måste verkligen lära mig att säga nej, och inte vara så orolig för att det ska ställa till en konflikt. Jag måste stå stadigt och faktiskt kunna få bita ifrån utan att skit för att jag gör det, jag biter ju enbart ifrån där jag berörs eller ofrivilligt dras in i något! Jag måste lära mig att borsta bort det som tar min kraft och sänder negativ energi, inte ta allt så personligt och inte heller alltid jagas utav mitt dåliga samvete.
Jag måste ta itu med mitt förflutna, säga de ord som smärtar mest. Jag måste våga ställa människor till svars för sitt uppträdande utan att vara rädd för att såra dem. Jag bara måste, annars kommer jag själv drunkna av att må dåligt själv.
Med alla måsten som jag vet att jag har måste jag sist men inte minst ta hand om mig själv, ge mig själv glädjestunder och finna ut vad jag själv mår bra utav, inte då genom andra utan genom mig själv. Alla MÅSTE tynger mig, och jag vet inte i vilken ända jag ska börja inte heller hur jag ska finna energin och kraften till att nå dit.
Idag är en dag med upprörda känslor och massa rädslor....
//Noomi
Kommentarer
Postat av: Gith
Du har helt rätt, ta bort alla måsten som inte behövs. Tänk på dig själv! Jag är säker på att du kommer stärkt ur detta. Du vet var jag finns. Kram
Postat av: Noomi Gustafsson
Önska det var lättare gjort än sagt, men arbetar för att nå dit.
Tack vännen <3
Kram
Postat av: Anonym
Det finns bara en måste... och det är att du måste INTE vara stark och bära. Den enda måste just nu, är att du stannar, lyssnar till ditt hjärta, låter dig falla på golvet och bara vara. Bättre tider kommer av sig själv, du behöver inte springa dig ihjäl dig för att nå det som kommer ändå.
Jag finns här, jag är stark, det vet du...
Den modigaste är inte den som kämpar till döden, utan den som vågar att vara svag.
Kram
TokFia
Trackback
