Funderingar, Saknad och Önskan!
Önskade Ellinor här för att prata med mig.
Har så många funderingar i mitt huvud som känns nästan omöjliga att nässla ut själv.
Saknar det "bollandet" vi hade i olika viktiga frågor som alltid ledde till att man kände sig nöjd oavsett vad man sedan tog för val.
Känns konstigt att "prata" med sig själv. Jag får ju endast de svar jag Önskar höra men kanske inte alltid de mest riktiga. Behöver lite mothugg, lite ifrågasättningar och reflekteringar för att det ska kännas oki med de val jag tar.
Känns som om valen hopar sig runt om mig, och jag enbart står och stampar på ett och samma ställe, stället där jag ifrågasätter mig om jag gör de riktiga valen hellre än att sträcka på mig och stolt säga. Detta är vad jag vill och önskar! Mycket tankar, problematik och olösta känslor här, önska att det inte var så men det är ju det sanna faktumet vart jag står.
Ibland hade jag önskat att livet var enklare. Att beslut inte var tvungna att tas, i alla fall inte bara utifrån mina egna tankar. Önska att jag inte var så känslosam, att varje ting som snuddade vid mig inte tog så stor plats. Önska jag var bättre på att ta hand om mig själv, utan att alltid påverkas utav att först få andra att må bra. Vill ju inte vara en människa som bara ser till mig själv men ibland hade det varit fint om jag även gjorde det för att få ihop min egen kraft och energi.
Funderingar över livet, över hur jag ska nå dit jag vill komma och var nöjd med resultatet och mig själv. Funderingar över hur jag ska få människor att inse att deras val och deras tankar berör mig lika djupt som dem själva utan att jag för den delen fråntar dem sitt egna ansvar för sig själva.
Ellinor, om du var här skulle du nog bli galen på mig för att jag står där jag står. Du hade nog ifrågasatt mig på alla sätt och vis på det omtänksamma sätt du alltid gjorde och din vishet hade nog fått mig att tänka en gång extra på hur jag gjorde mina val.
Saknar dig varje dag vännen, inte bara då livet är svårt utan också då livet fylls av glädje. Det går inte en dag utan att du finns med mig i mina tankar och mitt hjärta och oavsett hur skönt det än är att ha det med sig så kan jag inte låtsas som om inte det kroppsliga inte nu fattas mig. Saknar att se ditt leende, dina ögonbryn som höjde sig så fort du grubblade. Saknar kramen då du kom och gick, ditt sätt att se på mig och hålla min hand när du viste att jag hade det som tuffast. Saknar den sprallighet som fick oss att tjuta utav skratt och människors blickar då de säkert funderade på om vi var riktigt kloka i huvudet när vi väl satte igång med att bara barnsliga oss. Saknar våra "charader" emot varann då vi i sammanhang inte kunde prata fritt, miner, blickar och allt som sa allt utan ord. Saknar att gå ut och dansa med dig, se dig glida förbi baren flörtandes med någon stackare som inte kan slita ögonen ifrån dig. Saknar att putta fram dig i centrum och luta mig tillbaks och bara begrunda. Saknar till och med din tokighet att upplysa människor om hur jag inte var intresserad (även då jag kanske var det) genom att slänga dig runt min hals och pussa mig mitt framför deras ögon. Du slutade aldrig att förvåna mig med dina galenskaper..
Vet inte egentligen vart jag vill komma med detta inlägg, förutom att livet just nu är tufft och jag önska du var här. Inte bara för att hjälpa mig begrunda utan oxå för att ge mig stunder av leende och skratt för de är dem jag saknar mest....
Vackra ängel, önska du kom tillbaka till mig. Inte bara på natten då jag sover utan även i verkligheten så jag fick känna dig inte bara i hjätat.............
Har så många funderingar i mitt huvud som känns nästan omöjliga att nässla ut själv.
Saknar det "bollandet" vi hade i olika viktiga frågor som alltid ledde till att man kände sig nöjd oavsett vad man sedan tog för val.
Känns konstigt att "prata" med sig själv. Jag får ju endast de svar jag Önskar höra men kanske inte alltid de mest riktiga. Behöver lite mothugg, lite ifrågasättningar och reflekteringar för att det ska kännas oki med de val jag tar.
Känns som om valen hopar sig runt om mig, och jag enbart står och stampar på ett och samma ställe, stället där jag ifrågasätter mig om jag gör de riktiga valen hellre än att sträcka på mig och stolt säga. Detta är vad jag vill och önskar! Mycket tankar, problematik och olösta känslor här, önska att det inte var så men det är ju det sanna faktumet vart jag står.
Ibland hade jag önskat att livet var enklare. Att beslut inte var tvungna att tas, i alla fall inte bara utifrån mina egna tankar. Önska att jag inte var så känslosam, att varje ting som snuddade vid mig inte tog så stor plats. Önska jag var bättre på att ta hand om mig själv, utan att alltid påverkas utav att först få andra att må bra. Vill ju inte vara en människa som bara ser till mig själv men ibland hade det varit fint om jag även gjorde det för att få ihop min egen kraft och energi.
Funderingar över livet, över hur jag ska nå dit jag vill komma och var nöjd med resultatet och mig själv. Funderingar över hur jag ska få människor att inse att deras val och deras tankar berör mig lika djupt som dem själva utan att jag för den delen fråntar dem sitt egna ansvar för sig själva.
Ellinor, om du var här skulle du nog bli galen på mig för att jag står där jag står. Du hade nog ifrågasatt mig på alla sätt och vis på det omtänksamma sätt du alltid gjorde och din vishet hade nog fått mig att tänka en gång extra på hur jag gjorde mina val.
Saknar dig varje dag vännen, inte bara då livet är svårt utan också då livet fylls av glädje. Det går inte en dag utan att du finns med mig i mina tankar och mitt hjärta och oavsett hur skönt det än är att ha det med sig så kan jag inte låtsas som om inte det kroppsliga inte nu fattas mig. Saknar att se ditt leende, dina ögonbryn som höjde sig så fort du grubblade. Saknar kramen då du kom och gick, ditt sätt att se på mig och hålla min hand när du viste att jag hade det som tuffast. Saknar den sprallighet som fick oss att tjuta utav skratt och människors blickar då de säkert funderade på om vi var riktigt kloka i huvudet när vi väl satte igång med att bara barnsliga oss. Saknar våra "charader" emot varann då vi i sammanhang inte kunde prata fritt, miner, blickar och allt som sa allt utan ord. Saknar att gå ut och dansa med dig, se dig glida förbi baren flörtandes med någon stackare som inte kan slita ögonen ifrån dig. Saknar att putta fram dig i centrum och luta mig tillbaks och bara begrunda. Saknar till och med din tokighet att upplysa människor om hur jag inte var intresserad (även då jag kanske var det) genom att slänga dig runt min hals och pussa mig mitt framför deras ögon. Du slutade aldrig att förvåna mig med dina galenskaper..
Vet inte egentligen vart jag vill komma med detta inlägg, förutom att livet just nu är tufft och jag önska du var här. Inte bara för att hjälpa mig begrunda utan oxå för att ge mig stunder av leende och skratt för de är dem jag saknar mest....
Vackra ängel, önska du kom tillbaka till mig. Inte bara på natten då jag sover utan även i verkligheten så jag fick känna dig inte bara i hjätat.............
Kommentarer
Postat av: Kalle
Jag är ju väldigt dålig på att argumentera,både med och mot andras åsikter, men jag håller koll på det mesta och jag tycker nog som du i dom flesta fall,så stå på bara,du pratar även i mitt namn
Postat av: Anonym
Saknaden finns i dina ritualer, Hon finns hos dig, varje sekund av ditt liv, varje gång du nämner hennes namn, varje gång du ägnar en tanke åt hennes håll. Sakna inte det som fanns, njut av era liv tillsammans som det var och glöm inte att du finns kvar av en anledning... för att hålla henne levande.
Kan inte säga att någon annan kan ta platsen som idag är fysisk tom, inte att någon annan kan ta platsen som är hennes i ditt hjärta, men kanske det finns plats och utrymme i din vardag för någon som finns hos dig just nu. Det sägs att desto mer man älskar, desto större är vår förmåga att älska hos själva. Jag älskar dig... gör du det?
Kram <3
TokFia
Trackback
