Den starke!
Ibland känner jag mig så otillräcklig.
Mitt hjärta känner varmt för så många att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med att sprida den värmen till er.
Jag hoppas och önskar att ni vet och förstår att jag vill er alla väl,
att ni alla har en alldeles egen plats i mitt hjärta.
Ibland blir jag överrumplad av mig själv (får man lov att säga så?)
Överumplad över att jag känner så mycket kärlek i mitt hjärta som jag gör.
Det kanske tillsynes se påklistrat ut men tro mig,
mitt hjärta brinner av kärlek för alla de små, utsatta, sorgsna hjärtan därute
men även till mina starka medmänniskor.
MItt i allt "arbete" om att ta hand om de som behöver mig glömmer jag ibland att ta hand om mig själv,
att ta itu med mina egna sorger som ligger i min själ.
Jag kanske anses vara stark för att jag aldrig ber dig om hjälp,
eller för att du aldrig sett mig gråta men vet,
jag är lika skör som dig och mitt hjärta gråter såsom ditt.
Mitt i all styrka hade det varit skönt att få vara svag,
liten och rädd och bara sig själv.
Man kan önska sig ett större hjärta men jag tror inte i ärlighetens namn att det för den skull
hade funnits plats för mer kärlek än vad vi människor redan är kapabla till att redan känna.
Tror bara att vi enkla människor inte prioriterar kärleken för andra på det sätt
som vi egentligen borde då det är så mycket enklare att spara allt till sig själv.
För att ge kärlek krävs oerhört mycket energi,
energi som måste fått sin egen kraft från någon annanstans.
Nästa gång du ser en "stark" människa,
var inte rädd att visa att du vill finns där för denna.
Få människor gör det vilket gör att energin snabbt tar slut och
Att den starke i sin ensamhet känner sig tom, ensam och bortglömd.
Kanske inte för att den nödvändigtvis är det,
utan kanske nog mer för att den "starke" aldrig genom sin styrka visat sin svaghet.
Kommentarer
Trackback
