Vem bryr sig om framtiden?!
Härom dagen så visade de en dokumentär på tv om de palestinska barnen.
Om hur de lever och deras upplevelser utav det sk gångna kriget som jag vill påstå fortsatt är det nutida "kriget"
Det var fruktansvärt att behöva med egna ögon se vad deras upplevelser har gjort med den mentala hälsan för dessa stackars barn. Små barn som med sina egna ögon sett sina syskon, kusiner, föräldrar blivit mördade. Förstår inte i mitt hjärta hur vi i omvärlden har kunnat stå vid sidan och se på medans detta har skett. Jo jag vet att krig drabbar många, jag vet att barnen är de som får lida mest i dessa stunder men vanligtvis brukar omvärlden ofta reagera starkt emot brott mot de mänskliga rättigheterna och sätta in sanktioner mm för att kunna göra en påverkan utifrån. I konfliketn Israel emot Palestina har inte detta skett utan vi har kanske fördömt men vi har inte i vårt fördömmande varit klara med faktiska åtgärden.
Israel är ett land omringat med muslimska länder, vi hade genom dem kunnat utan att ta till våld tagit hjälp för att tvinga israeliterna att upphöra med sina mångfaldiga brott emot människor och deras mänskliga rättigheter inne i de ockuperade områderna. Ja jag vet, jag har förut skrivit om denna "konflikt" och kanske upprepar jag mig i mångt och mycket men ilska i mig växer när jag hör hur många som har en åsikt om detta men som faktiskt inte öppnar munnen högt eller som för den delen fördömmer utövandet av makten som Israeliterna tagit på sig genom att "spärra in" palestinerna.
Jag hör ofta människor fördöma Palestinernas "attentat", deras vedergällningar men jag hör aldrig en diskusion om varför dessa vedergällningar sker. Är människor på vår jord så okunniga att de inte förstår att man får det man ger. VEM skulle som i deras situation inte vilja hämnas eller ge igen? Jag kan öppet tänka mig in i deras sinne och stå för att även jag förmodligen skulle söka hämn på ett eller annat sätt.
En kommentar från dokumentären var från en liten pojke - Jag har inget emot barnen i Israel, men de vuxna ska jag hämnas på. Denna kommentar etsade sig fast i mig pga att jag Vet med mig att även många israeliter fördömer deras egna regerings aktioner gentemot palestinerna. Tyvärr är inte detta något den lilla palestinka pojken förstår utan för honom blir hela den vuxna israelitiska massan ett hot för honom som han vill förgöra. Givetvis kommer inte bara denna inställningen hos pojken från tomma intet utan givetvis har han även hört det från andra vuxna i sin närhet.
Även om våldet just nu därnere ligger vilande till viss del så kommer en helt ny generation med grymma upplevelser från "kriget" som ingen brydde sig om. Tillsammans med de grymma upplevelserna kommer även sagda hatiska ord att följa med generationen som inom sig bär på både sorg och hat som de inte får bearbeta då Palestina inte har all den manskap som skulle behövas för att hela en hel barnbefolkning. Det lilla manskapet de har utifrån olika organisationer blir ofta hemskickade, fängslade mm utav Israels regering tyvärr. Vad händer när denna generation växer upp, när de blir stora nog att ta sina egna beslut och val? För mig låter det som en explosivt ämne som bara just nu ligger och tickar men sannolikhet är hög att bomben någon gång kommer explodera högt för alla våras ögon att se.
Det var ingen av de barn som de intervjuade som inte kände hat gentemot sina upplevelser som vuxna försatt dem i, visst fanns det de som visade på mer sorg än ilska men majoriteten var de som omvänt sin sorg till frustration och hat.
En liten pojke vars morbror var "medlem" i Jihad berättade om hur hans högsta önskan var att bli martyr för att hämnas sin fars död. Denna lilla pojk hade blivit vittne hur israelitiska soldater skjutit ihjäl hans pappa påväg hem ifrån marknaden, utan att hot för dem fanns. Givetvis vill pojken hämnas, vem hade inte velat det?
Morbroderna som nu var anhängare till Jihad visade stolt upp en k-pist för pojken som han sedan lät pojken "leka" med. Han visade hur man satte in magasinet, hur man säkrade den osv, något en liten pojke på 11 år inte ens ska behöva lära sig eller ens ha tillgång till. Enligt morbroden var pojken allt för liten för att bli martyr eller Jihadsoldat men han skulle givetvis låta honom bli en senare om han så fortsatt önskade. Hur friskt är det? Vem vill att ens barn, brorsbarn ska dö? Hur skev inställning har inte "kriget" gett dem?
I mitt hjärta så lider jag för det palestinska folket. I enlighet med mig själv så som jag förut har skrivit så påminner deras levende så som judarna fick leva under Hitlers tid. Judarna hade koncentrationsläger, Palestinierna har valda områden. De är överbefolkade, har inte tillgång till läkemedel mat, osv i den utsträckningen de skulle behöva. De palestinier som arbetar utanför de ockuperade områderna kommer inte till sina arbeten och kan inte tjäna ihop sina pengar för att överleva så snart israeliterna väljer att stänga gränserna in till dem. Givetvis växer frustrationen och ilskan hos även de "normal, inte krigsförda" palestinerna.
En mormor fick sitta i 5 timmar för att få tillstånd att komma ut med sitt barnbarn för att besöka en läkare då barnbarnet fått splitter i huvudet. Är detta inte ett brott emot mänskliga rättigheter vet jag inte vad som är det!
En annan pojke dog då han inte fick den läkarvård och de mediciner han behövde då han fick spliter i hela kroppen pga av att en mina som hans bror trampade på utlöst.
Denna familj förlorade två av sina barn på en dag som var ute för att leka. Vart finns de mänskliga rättigheterna i att man inte kan låta sina barn få leka utan att behålla dem i sina hem pga av rädsla för vapen, soldater och martyrer som springer lösa på gator utan kontroll. Krypskyttar som ligger på taken och smäller av en salva patroner i tid och otid för att skapa kaos. Detta är vad palestinska barn lever i och leker i! Barn som i de överbefolkade områderna söker sig till lite yta för att sparka boll tar sig till ytterområderna i närheten av "gränserna". Där riskerar de att bli bortsprängda för att Israelitiska soldater placerat ut minor. Inte ens i vattnet är de barn och vuxna som arbetar med fiske för att överleva säkra. Båtar beskjuts och bränns så snart de israelitiska soldaterna tycker att de kommer för nära.
Sorg, frustration, ilska och hat. Undrar vad framtiden kommer bringa med detta i ryggsäcken?!
Kommentarer
Trackback
