En vanlig dag med flera tankar....
Idag kom alla trollungar hem, skönt! Fast det tog inte många timmar försen Lucas mellansonen åkte iväg för en övernattning hos sin stora kusin Sebastian. Påsklovet är ju igång så jag varken vill eller kan tvinga dem att sitta hemma här hos mig för att förgylla min tid. Jag vill ju att de ska vara nöjda med deras egna ledighet samtidigt som jag ibland önska att de inte "växte" upp så fort. Herregud, var tar alla år vägen? Känner mig verkligen inte som 36, snart 37. Hade det inte varit för att jag ser mina barn växa och bli större hade jag nog fortsatt trott att jag var 25 :-)
Viktor lillkillen sitter här brevid mig nu och lyssnar på Spotyfi. Kiss, Erik Grönwall, AC/DC mfl går varmt i datan. Fyra snart 5 år och så medveten om allt. Han läser redan sagoböcker tillsammans med mig och har börjar så smått med att skriva med. Nu klarar han av att söka på Spotyfi själv det han vill lyssna på och blir helt galen då jag försöker lägga mig i skrivandet :-) Han är så duktig!
Läser, skriver, räknar, lär sig engelska genom musik och sina bröder, kan placera alla bilmärken på bilar och så mycket mer, Ibland funderar jag på vart han ärvt sin smarthet :D
Oliver har gått hem till sin pappa för att fixa något med xboxen. Allt som har med spel och data att göra överlåter jag till Oliver och hans pappa då han behagar att ha tid, jag är så nollad när det kommer till sådant att jag förmodligen hade förstört allt om jag bara tittat på det. Oliver är väldigt lik sin pappa på det sättet, datan är Allt, HUR kan man leva utan den?? Värsta straffet han kan få här hemma när han gjort något dumt är att ta från han datan. Svårt att hitta en pojk som blir så rastlös då...
Kan knappt förstå att min första lilla prins redan är 12 år och 3 cm kortare än mig.
Hujenamig, vad kommer det bli av med deras längder.
Oliver 12 år: 1.70
Lucas 10 år: 1.60
Viktor är nog den som ligger mest normalt i längd: 1,24
Jag håller tummarna på att mina barn inte blir lika långa som min lillebror eller vissa av mina kusiner.
Snart kommer de få börja att "titta ner på mig" och det känns väl sådär :-/
Mycket som händer här nu i min lilla värld. Många timmar går åt att försöka fota för att kunna använda för att komma in på någon utav de olika fotoskolor jag sökt. Helst av allt vill jag ju in på fotohögskolan här i göteborg men vågar nog inte hoppas för mycket, vet ju hur besviken jag kommer bli om det inte blir så då.
Jag börjar känna mig lugn i kroppen igen efter att varit helt sönderstressad med många ting. Känns som mycket håller på att falla på plats och att jag vågar bita ifrån igen och faktiskt sätta mig själv i första rum igen efter flera år och inte heller hela tiden ALLTID tänka på alla andra först. Jag har börjat sluta med att vara den levande almenackan för vissa som aldrig kan komma ihåg saker och passa tider, jag har släppt det ansvaret och låtit den andre vuxna få ta det själv. Jag tror nog jag har blivit lite av en ny människa, en som faktiskt börjat måna om sig själv och bara kan ansvara för vad som sker i mitt egna hem på min egna tid!
Jag har förstått att jag inte kan tvinga människor att ta ansvar och jag inte alltid kan plocka upp eller "rädda" situationerna för andra utan att slita ut mig själv. Jag får istället uppmärksamma och bekräfta besvikelserna och hålla om de som blivit ledsna.........
Svider i mig, gör fruktansvärt ont men har inte längre något val. Jag kan inte förlora fotfästet och mitt välmående för att andra vuxna inte förstår bättre!!!!! Jag måste vara stark för mig själv och barnen!!!
Kommentarer
Postat av: Helén
Du har fantastiskt fina barn, det var så roligt att få se Lucas, dom verkar ha det riktigt mysigt :)
Postat av: Noomi Tingeling
Tack snälla du :-)
Hoppas han sköter sig och bara visar sina goda sidor haha....
Han har sett fram emot detta massa så ja, jag tror han myser ..
Myror i kroppen har han även det haft hela dagen i väntan på Sebastian.....
Tack för att han fick komma :-)
Postat av: Helén
Ja båda dina barn skötte sig exemplariskt, dom e så fina och jag är så glad att dom träffas, dom är ju mest inne hos Sebbe så vi ser dom inte så mycket...
Och dom är alltid välkomna :)
Trackback
