KNM -

En dag med glädje och sorg!

Idag har jag firat min älskade Brorson Sebastian då han tog studenten.

Finns inte många pojkar som är som han.

Så lugn och harmonisk, ordentlig och hjälpsam. Ovanligt i dessa tider!

Jag hyllar han och önskar han all lycka i världen med kärlek och framgång <3 <3 <3

Det var skönt att "fly för en stund från allt som tynger här,

skönt att träffa "levande" människor som skrattade och log,

skojade och mös. Allt annat än vad jag vant mig vid den sista tiden.

Skönt att få norpa åt mig lite energi för att fortsätta orka stå vid sjukhusbädden hos Ellinor,

denna tid är verkligen tärande så denna dagen uppskattades stort utav mig.

Märkte mig själv uppskatta människor i alla sina former på ett helt annat sätt än vad jag innan gjort

även om jag förr alltid uppskattat de jag har runt mig var denna känsla ny.

En känsla av att ta vara på,

värna om, omfamna och ge så mycket av sig själv man kan.

Imorgon kan vara försent, Idag är det som räknas!

Givetvis satt jag på spänn hela tiden över att telefonen kunde ringa,

som jag skrev för bara ett par dagar sen vet jag att Ellinors tid rinner ut.

Detta blir allt mer tydligt.

Allt fler muskler i hennes kropp börjar försvinna,

ansiktet får en konstig form, ihoptryckt, för att muskelaturen inte längre orkar bära upp det.

Hon orkar inte längre prata, knappt le och hon sover nästan hela tiden.

Tror sanningen börjar komma ifatt mig,

verkligheten om att jag står hjälplös i denna kamp.

En kamp som egentligen inte är en kamp då jag inte har en chans att vinna över den.

Kontollen är utanför mina händer, jag får hänge mig åt ödet,

åt den grymma sanningen att dagen snart är här.

Kommer fler tårar nu,

inte så mycket ilska och frustration längre.

Jag tror att jag på något sätt nu redan börjat sörja min vän.

En förberedande sorg inför den stora som kommer då allt är över!

Känns underligt!

Önska så att vi hade mer tid,

den högsta önskan jag har men som jag vet inte kommer slå in,

våran tid har runnit ut för upplevelser om liv,

nu återstår enbart en gemensam erfarenhet om död.

Jag är tacksam min vän att jag får stå vid din sida i detta

även om denna tid är en oerhörd kamp med mig själv.

Finns ingen annanstans jag hellre hade velat vara än här,

tillsammans med dig,

hållandes din hand.

2010-05-26 @ 21:29:55 KNM Permalink

Kommentarer

Postat av: Gith

Tack Noomi för din fina blogg. Den gör att jag tänker till ibland. Jag bara rusar fram... Men idag stannade jag upp för en stund.

Imorgon är en ny dag, ny student, nya möten och förhoppningsvis mycket glädje. Mina tankar finns hos dig. kram

2010-05-26 @ 23:10:31

Postat av: Annelie

Det var en fantastiskt rolig dag för sebbe allt var jätte lyckat,Tack för att du finns och att du och dina goa killar delade denna fina dag med oss,Tack ännu en gång tänker på dig hela tiden.

2010-05-28 @ 23:20:13

Postat av: Noomi Tingeling

Gith: Jag vet hur det är att alltid vara på språng, där man inte knappt hinner tänka på vad man själv gör utan bara gör det för att det "ska" göras!

Jag har lärt mig massa i min upplevelse med Ellinor, livet är inte en självklarhet, det kan vara över imorgon! Spring inte allt för fort min vän, du kanske missar mycket av livets njutning då. Stunder som hade kunnat förändra ditt liv, din vardag. Människor som hade kunnat tillföra dig glädje och kärlek. Jag ska sluta spring och vara tacksam för mina upplevelser. Jag ska vara noga med att berätta för människor hur mycket de betyder så jag vet att de vet vad jag känner om livet skulle ta sig en annan vändning!

Du är för mig en stark och positiv människa som har förmåga att få människor att le. Du har en personlighet som är varm och kärleksfull, låt människor se detta istället för att rusa förbi dem <3

2010-05-29 @ 13:40:34

Postat av: Noomi Tingeling

Annelie:

Tack för ditt inlägg, och dina fina ord. Så tacksam för alla er som jag vet menar det ni säger. Tyvärr märker jag mer och mer att folk runt om mig inte alls står för den vänskap och omtanke de säger sig besitta för mig, vilket egentligen inte chockar mig men istället gör mig besviken. Har lovat mig själv att lära mig av livets motgångar och just i denna har jag lärt mig massa.

Var jätte mysigt att få dela Sebastians dag med er. Tyvärr så har ju livets gång gjort att vi inte haft någon typ av relation till varann vilket jag idag tycker är synd. Tror det är allas vårans förlust då jag av hela mitt hjärta tror att vi hade kunnat tillföra varann så många trevliga och minnesvärda stunder. Det är tur att saker i livet Aldrig är försent så länge man har livet i behåll och jag hoppas verkligen att vi ses snart igen över en flaska vin eller bara en fika :-)

Uppskattar din Äkthet Annelie, den är väldigt genuin och unik. Ser många likheter i dig och Sebastian. Ni är helt fantastiska människor med hjärtat på rätt ställe <3

2010-05-29 @ 13:51:20

Trackback